Birger Ekerlid - Månadens författare

Fakta och fiktion från nybyggarsamer till Bill Haley

-Och var ska fröken sova i natt?

Den till synes oskyldiga men grymma frågan riktades till Birger Ekerlids mormor Sofia när hon för första gången skulle träffa sina svärföräldrar. Med de orden avvisades hon redan i porten och morfar Filip bröt i samma stund med sin familj på Gröngatan i Östersund. Han - den studerade östersundspojken som försörjde sig som återförsäljare av separatorer - valde sida och slog följe med den samiska nybyggarflickan från Tärnafjällen. Trots faderns ogillande bildade de familj och två generationer senare föddes Birger.

Repliken återfinns i Birger Ekerlids bok Separatorn där han i romanform skildrar sin mormor och morfars liv i början av 1900-talet. Samtidigt tecknas också bilden av mötet mellan det svenska och samiska och de konflikter som där rymdes. Titeln Separatorn kan tolkas symboliskt för stora delar av Ekerlids författarskap. Det skildrar på olika sätt hur människor skiktats och separerats från varandra. Författarskapet handlar också om att erövra den egna historien och skapa trovärdiga fiktiva berättelser med verkliga händelser som utgångspunkt.

Att skriva om den egna släkthistorien har funnits i Ekerlids tankar allt sedan han som ung journaliststudent i slutet av 1960-talet besökte sina släktingar i Tärnabygden. Detta var tiden för de stora vattenregleringarna och många bosättningar hade dränkts under dammarnas vatten. Så även Birgers släktingars eget nybygge. Här fanns stoff till angelägna berättelser. Men vi börjar från början. Birger Ekerlid föddes 1948 i kraftverkssamhället Krångede.

-En på sin tid livlig och färgstark by med affärer och kaféer, en slags metropol i Östjämtland, berättar Birger. Det var ett tydligt skiktat samhälle med direktörer och ingenjörer å ena sidan och arbetare och bönder å andra sidan.

Föräldrarna drev en lanthandel, själv sommarjobbade Birger ibland på kraftverket. Långt senare kom han att skriva en bok om byns historia. Där får vi lära oss att Krångede växte så snabbt att det talades om ”Klondyke” och ”Jämtlands tredje stad”, att kulturpersonligheter som Ivar Lo Johansson, Sven X:et Erixson och Elise Ottesen-Jensen tillhörde besökarna och att 1950-talet i Krångede stavades roll’n roll.

1968 kom Birger in på Journalisthögskolan i Göteborg. Min första tanke är att det måste ha varit en spännande tid fylld av politik och vänsteraktivism.

-Ja, det var det, men jag var nog gråsosse redan då (skratt). Jag hoppade av efter några terminer och kanske berodde det på de många teoretiska diskussionerna som jag inte kände mig hemma i. Men framför allt saknade jag tidningserfarenheter.

Birger flyttade till Stockholm och började i stället läsa in humanistiska ämnen: engelska, litteraturhistoria och nordiska språk, allt med målet att bli språklärare. Efter några år i skolvärlden det dök upp en annons i Dagens Nyheter där Länstidningen sökte efter en lokalredaktör till Hammarstrand. Ett jobb som passade som handsken och som blev inledningen till en lång karriär som journalist. Birger med familj flyttade hem till Jämtland 1977. Några år senare fortsatte han som ledarskribent och politisk reporter på samma tidning inne i Östersund.

Tiden på Länstidningen var spännande och rolig, men snart väntade andra skribentuppdrag, bland annat som informatör på Glesbygdsmyndigheten och som politiskt sakkunnig och talskrivare till Margareta Winberg på Regeringskansliet. Kopplingarna till Länstidningen bryts dock aldrig helt. Av och till gör han inhopp, både som anställd och som frilans. Under en period är han ansvarig utgivare och chefredaktör. Vid 61 års ålder fick Birger förmånen att gå i delpension, vilket gav en större frihet att välja bland frilansuppdragen. Framför allt fanns det nu mer tid för de egna skrivprojekten, de som ska leda honom bakåt i tiden, till den egna släkthistorien.

Redan från början var det Birgers intention att skriva en romantrilogi som skulle inledas i 1800-talet och avslutas i nutid. Böckerna skulle utgå från den egna släkthistorien men samtidigt skildra alla samhällsförändringar som skett, däribland kolonisationen av lappmarken, vattenkraftutbyggnadens negativa effekter och konflikter mellan det storsvenska och det samiska.

De tre böckerna Fattiga som de voro, Separatorn och De tvångsförflyttade, som finns samlade i volymen Fjäll i förvandling, bygger på gedigen bakgrundsforskning. Men de är skrivna i romanform, med romanens alla friheter och möjligheter.

Birgers egen samiska härkomst har han fått erövra bit för bit. Under lång tid var den okänd för honom. Få visste och ingen berättade.

-Att de var samer framgick aldrig under uppväxten, de pratades det aldrig om, utan de var nybyggare och torpare. Jag anar att det var så, men får det aldrig bekräftat.

I Separatorn läser vi:

-Vi är nybyggare och svenskar nu. Jordbrukare. Eller kronoåbor, men inte lappar.

-Varför är det så?

-Det är utvecklingen. Det finns ingen som behöver heta Njajta längre.

Det är Birgers mormor Sofia Eleonora – Nora som hon kallas i boken, som undrar. Hon får egentligen inga svar. Inte heller är det någon som kan berätta mer om det hemska som hon läst om i ett gammalt urklipp från tidningen Westerbotten med rubriken ”Ihjälfrusna på fjället”. Att det handlar om hennes farfars bror och hans hustru, så mycket vet hon.

I den första boken Fattiga som de voro berättar Birger den sorgliga och dramatiska historien om Stor-Nila och Lill-Docka som dog i en snöstorm på fjället 1899. Ett dråp i nödvärn förändrade livet för alltid för det unga sameparet som just höll på att bilda familj.

Tärnaområdet har beskrivits som den sist koloniserade delen av Sverige. Där fanns ingen fast bebyggelse före 1800-talets början, men samer hade funnits i området i århundraden. Under den nybyggarepok som följde blev det konkurrens om marken och även samer valde då att överge renskötseln. Liksom Birgers släktingar blev då många nybyggarlappar, eller lappnybyggare, som det kan stå i kyrkböckerna.

I den tredje och avslutande delen i serien De tvångsförflyttade har tiden rört sig fram till nutid med tillbakablickar till 1950-talet. Birger visste att han ville skriva om följderna av de stora vattenkraftsutbyggnader som var aktuella i Tärnabygden under 1950- och 1960-talen. Hans morföräldrar tillhörde de som tvingades flytta. I samma veva som han började skriva boken blev det plötsligt aktuellt med en gruva i exakt samma område. Kanske skulle människor tvingas flytta igen.

Samtidigt såg Birger en parallell till de tidigare tvångsförflyttningarna av nordsamer. De som Elin Anna Labba så fint har skildrat i sin bok Herrarna satte oss hit. Men om dessa äldre tvångsförflyttningar hade han knappt någon kunskap alls. Även detta hade glömts och förträngts.

-Så jag beslöt mig för att ta reda på så mycket som möjligt om den processen. Det slutade med att jag försökte väva ihop allt detta – vattenregleringar, gruvplaner och tvångsförflyttningar av nordsamer i en roman som är fiktiv. Men den ligger väldigt nära sanningen, kanske närmare än något annat jag har skrivit

Du har ju ägnat dig åt skrivande hela livet. Vad är det som drivit dig?

-Jag tror det är vetgirighet och nyfikenhet och förstås en lust att uttrycka mig i skrift. För mig är det alltid viktigt att det finns en story. Jag har ju jobbat på tidning i hela mitt liv och då berättar man historier hela tiden, från små notiser till stora artiklar. Sen när jag slutade arbeta så ville jag skriva något mer omfattande.

Birger sätt att blanda fakta med fiktion är ett av hans kännetecken. I den första boken menar han att det är ungefär 75 procent dokumentation och 25 procent fiktion medan andelen fiktion ökat i det två senare böckerna.

Jag får en känsla av att du gillar blandningen mellan dokumentation och fiktion?

-Jag tror att jag har för dålig fantasi och inlevelseförmåga för att kunna skriva riktig fiktion. Jag måste helt enkelt ha något verkligt som ligger till grund för mina berättelser. Tanken är att försöka berätta om verkliga händelser på ett lättläst sätt.

Han tar ett exempel från arbetet med den kommande boken om prästen Zacharias Plantin, som han skriver på just nu.

-När man läser några sidor ur ett äldre tingslagsprotokoll så är det späckat med information, väldigt koncentrerat. Utmaningen är att försöka omforma det till dialog och försöka se storyn i det hela.

Återigen blir det en dokumentärroman som denna gånga ska gestalta och levandegöra ett historiskt skeende i 1600-talets Jämtland och Sverige. Den röda tråden i den nya boken är Plantins mångåriga och nitiska arbete för att starta det som skulle bli Jämtlands första skola, Frösö trivialskola.

Den närmast tiden är intecknad för Birger Ekerlid. Under hösten kommer hans bok om missionären och skriftställaren Karl Andersson att ges ut - Förkunnaren som skrev om fjällborna. Den tidigare nämnda boken om Zacharias Plantin är beräknad att ges ut nästa vår. Men först av allt ser han fram emot utdelningen av årets Hedenvindpris som detta år tilldelas – ja, just det – Birger Ekerlid.

Så här skriver Hedenvindsällskapet:

”Birger Ekerlid speglar det dagsaktuella med sina historiska romaner samlade i Fjäll i förvandling. Med en stomme av fakta och folkliga berättelser modellerar han skeenden och människoöden som fängslar och berör. I sina skildringar pekar han på händelser som dolts eller förringats.”

-Fantastiskt hedrande, säger Birger. Hedenvindplaketten är en väldigt fin utmärkelse. Jag har inte läst så mycket av Hedenvind, men desto mer om honom. Proletärförfattarna höjer honom till skyarna, de kallar honom för grindstolpen i svensk litteratur.

Som avslutning undrar jag om Birger kan avslöja något mer om sina kommande skrivprojekt. Först drar han på svaret, sen skrattar han till och släpper så den spännande nyheten.

-Jag har faktiskt en idé om att skriva en bok om Bill Haley, det är en gammal idol som jag följt genom åren. Ett tragiskt och dramatiskt levnadsöde och jag har samlat på mig mycket material. De finns ännu inget utgivet på svenska.

Faktaruta

Född i Krångede 1948, bosatt i Östersund tillsammans med hustrun Elisabet. Tre barn och sju barnbarn. Utbildad språklärare och tidigare yrkesverksam som journalist, informatör mm. Sedan ett antal år författare och frilansande skribent. Hösten 2021 tilldelas han Hedenvindpriset.

Bibliografi

• Fattiga som de voro, Jengel förlag 2007
• Separatorn, Jengel förlag 2009
• Krångede i kraftens tid, Ekerlids förlag
• De tvångsförflyttade, Ekerlids förlag 2013
• Fjäll i förvandling, Ekerlids förlag 2014
• 100 verser med rim och reson, Ekerlids förlag 2016