Region Jämtland Härjedalen
Porträtt av Daniel Edfeldt

Fotograf: Tina Stafrén

Daniel Edfeldt - Månadens författare

Vet du hur man fångar ett spöke? Ta en glasburk, tänd ett ljus och placera det i burken. Göm dig i närheten och vänta. Spöken dras mot ljuset och det kommer till slut att krypa in i burken. Då smiter du dit, blåser ut ljuset och skruvar på locket. Lätt som en plätt!

Daniel Edfeldt är en etablerad och rutinerad barnboksförfattare som just nu skriver på andra delen i en serie som handlar om olika andeväsen. Det är spännande böcker med mycket humor för målgruppen sex till nio år. Sedan debuten 2011, då Tisdagskossan kom ut, har det i princip blivit en bok per år. Barn och vuxna älskar hans böcker och förlaget vill ständigt ha nya bokserier. För Daniel, som fortfarande arbetar heltid med annat än skrivande, kan det bli hektiskt ibland.

-Jag är författare och skriver böcker, men jag jobbar inte särskilt aktivt för att främja mitt författarskap. Jag skriver böckerna och tackar ja till förfrågningar om författarbesök, men jag jobbar inte så mycket själv för att synas och få uppdrag. Men jag har en blogg och jag finns på sociala medier och tycker att det är ganska roligt, för jag har ju en del följare. Så långt sträcker jag mig. Eftersom jag jobbar heltid på Skatteverket finns det inte riktigt tid för mer.

Skulle du vilja vara mer aktiv?

-Till viss del. Jag skulle kunna tänk mig att ägna två dagar per vecka åt att skriva och jobba med författarskapet. Då skulle jag få kombinationen av en grundtrygghet från en anställning och ha författarskapet som en rolig grej vid sidan om.

Trots att Daniel Edfeldts författarkarriär går som tåget och det finns mycket som talar för att han skulle kunna göra ett ännu större nationellt genombrott, så finns tidigare erfarenheter av stress och utbrändhet där bakom och de talar sitt eget språk.

-Jag var tidigare dataspelsproducent och egen företagare. Det var sjukt kämpigt och ledde till utbrändhet och en lång period av sjukskrivning. Kroppen och hjärnan sa stopp. Det var ganska illa, jag kunde inte läsa eller lyssna, inte köra bil och inte gå och handla. Med hjälp av motion, vila och ett nytt jobb tog jag mig ur det hela. Efter den perioden skrev jag faktiskt min första bok, Tisdagskossan. Så det kanske ändå kickade igång en kreativ process. Nu vet jag att jag måste prioritera och tänka mig för. Jag vill inte hamna i samma situation igen.

Vi fortsätter att prata om att Daniel sitter han på en fantastisk gåva – att kunna skriva för barn och unga så att de upptäcker läsningens magi. Vad kan egentligen vara viktigare än just detta, inte minst med tanke på den dystra statistiken över ungas läsning.

-Rollen som författare ger mycket tillbaka. Det är väldigt roligt att träffa barn och skolklasser och få möjlighet att berätta om skrivandet och uppmuntra till läsning. Jag märker att jag gör ganska stor skillnad när jag är ute och berättar. Många barn börjar läsa via mina böcker. Det är fint att få deras feedback och se att det fungerar. Jag antar hellre utmaningen att skriva barnböcker för att få barn att upptäcka läsning än att skriva för vuxna som redan är vana läsare.

Så vad hindrar dig från att fortsätta utveckla ditt författarskap?

-Jag kanske är lite feg (skratt). Jag är nog väldigt ödmjuk som person. Om jag ska gå ned på halvtid och satsa mer på författarskapet så måste jag börja sälja mig själv mer. Det räcker inte med att skriva tio bra barnböcker. Kanske är jag inte så bra på det, att sälja mig själv.

Du kanske kan lyssna på andra författare, några som du kan identifiera dig med?

-Ja, exakt. Jag tror jag behöver prata med någon som skriver barnlitteratur. Hur man än vrider och vänder på det så är det stor skillnad i status mellan att skriva för barn och för vuxna. Sen är jag ju ganska nöjd med min tillvaro och det kan också spela in. Min priolista i livet kommer alltid att vara familjen, jobbet och skrivandet i den ordningen. Det släpps tvåtusen barn- och ungdomsböcker per år i Sverige och en av dom kommer från mig. Med andra ord är det en ganska hård konkurrens.

Säger förlaget till dig att du behöver synas mer?

-Ja, det gör dom, helt klart. Jag får också höra att jag bor på fel ställe. Om jag hade bott närmare Stockholm hade jag fått betydligt fler erbjudanden. Men jag kan förstå dom, det är en speciell marknad.

-Efter den senaste serien med Trädet vid vägens slut och Labyrinten vid världens ände så var jag ganska slut. Tänkte faktiskt lägga av, men kom på bättre tankar efter att ha pratat med min förläggare. Efter lite funderande så fortsatte jag med skrivandet, men då för de lite yngre barnen. Nu skriver jag för målgrupp 6 - 9 år igen. Det är spökhistorier med humor och spänning som gäller till skillnad från de två tidigare böckerna som är väldigt dramatiska och som också tar upp tunga ämnen. Den senaste boken Varning för spöken handlar om spökexperten Kaspar Blom som inte är klok på en fläck. Han behöver en medhjälpare och det blir Siri, nio år som söker jobbet.

Hur får du dina idéer?

-Jag går i gång på saker jag ser i min omgivning. Idén till Tisdagskossan kom från en förskola här i stan. Serien om Hjälparbyrån kom jag på när såg en husvagn i Odensala, en perfekt plats för ett högkvarter. Trädet vi världen slut, den storyn kom jag på när jag gick förbi Östersund sjukhus efter jobbet. Varning för spöken har hämtat inspiration från ett gammalt hus på Rådhusgatan. Huset har ett runt vindsfönster och där skulle det vara ett perfekt kontor för en vimsig spökexpert. Ganska många platser i Östersund finns med i mina böcker – Rådhuset, Gamla kyrkan och Badhusparken.

Det kanske är dags att göra en stadsvandring utifrån dina böcker?

Ja, det skulle vara häftigt. Det har hört att det faktiskt finns skolklasser som har gått runt i stan efter att de läst Hjälparbyrån.

Vad jobbar du med just nu?

Jag skriver på uppföljaren till Varning för spöken, det ska bli en serie på fyra böcker om olika andeväsen. I den första delen tar de reda på vad som skrämt bort alla gäster från Hotell Strandvillan. I den andra boken, Varning för vålnader, får de i uppdrag att list ut vad som skrämmer bort alla besökare från stadens museum. Den håller jag på att editera nu efter förlagets synpunkter. Jag har också fått ett annat jätteroligt skrivaruppdrag från förlaget Semic som vill att jag ska skriva en ny berättelse till deras serie Bland tomtar och troll. Det ska vara klart i december.

Vad är en vålnad egentligen, och vad är skillnaden mellan spöken och vålnader?

Vålnader är också en slags spöken, en människa som dött. Ordet vålnad kommer ursprungligen från vårdande, en slags skyddsängel. De syns ofta som skuggor, till skillnad från spöken som är vita och genomskinliga. Vålnader har ingen brådska att lämna det här jordelivet eftersom de har som uppgift att vaka över människor och föremål. Därför hålls de ofta på museer och gamla slott. Tids nog försvinner de av sig själva. Spöken däremot spökar av en anledning. De behöver hjälp med någon sorts problem. Därför behövs spökexperten, för att hjälpa till med problemen. Om allt funkar så försvinner spöket över till den andra sidan.

Vad är det bästa som kan hända dig som författare?

-Det är när läsare hör av sig att säger att deras barn börjat läsa på grund av mina böcker, eller när lärare berättar om hur bra det fungerar att ha med mina böcker i undervisningen, eller när vuxna läsare berättar att de störtgråter när de läser Trädet vid vägens slut. Det är också väldigt fint att få se sina berättelser i annat format, teater till exempel. Det hände mig när Teater Undantaget satte upp Tisdagskossan som barnteater. Det blev fenomenalt bra.

Vem är Daniel som person?

-Jag är 45 år och ser fram emot att bli 50 (skratt). Jag kommer att passa jättebra som äldre. Jag har tre barn – 19, 17 och 11 år gamla. Min fru och jag har varit tillsammans i 23 år. På fritiden tränar jag en del, har alltid idrottat. Vi tittar på film och TV-serier, allt från Wahlgrens värld till Marvel-filmer. Jag ser väldigt mycket fram emot Matrix 4 som kommer i december. Det är bra action, visuellt häftigt och där finns också det filosofiska. En perfekt mix.

Vi pratar om att Daniel inte är någon typisk Östersundsbo som går klädd i goretex-jacka och åker mycket slalom. Till viss del handlar det om hans uppväxt.

-Jag växte upp tillsammans med två syskon och en ensamstående mamma. Det fanns inte pengar eller resurser till några skidsemestrar. Min pappa var alkoholist, en snäll alkoholist, men ändå. Så jag är ganska mycket färgat av min uppväxt.

Kan det vara nyttiga erfarenheter som du bär med dig i ditt skrivande?

-Jo, det tror jag. I Trädet vid vägens slut och uppföljaren till den har en av karaktärerna en gravt alkoholiserad förälder. Det finns ögonblick i boken som är direkt tagna från mitt eget liv. Det är lättare att skriva om tunga saker om man har egna erfarenheter.

Vad läser du själv?

Det blir mest svensk skräck, John Ajvide Lindqvist tycker jag är väldigt bra till exempel. I mellanstadiet var Narniaböckerna väldigt viktiga för mig. Men den som fick mig intresserad från början var morfar. När jag var hos honom läste vi Fantomen tillsammans. Det var faktiskt det som satte i gång mitt eget läsande. Han köpte lösnummer som jag minns att han förvarade i en tidskriftssamlare. Det brukar jag berätta när jag träffar skolbarn. Text med bilder kan bara en bra inkörsport.

Vad tror om du om den här idén – att någon av dina berättelser omvandlas till adventskalender 2023?

Ja, absolut. Det var faktiskt någon på förlaget som sa att Kaspars värld skulle passa perfekt som julkalender.

Basfakta

Född i Östersund 1976 och bor kvar i staden tillsammans med fru och tre barn. Efter en period som data- och TV-spelproducent arbetar han nu på Skatteverket som utbildningskonsult. Barnboksförfattare sedan debuten 2011.

Bibliografi

  • Tisdagskossan, B Wahlströms 2011
  • Tisdagspiraterna, B Wahlströms 2012
  • Serien om Hjälparbyrån:
    Fallet med den försvunna enhörningen, B Wahlströms 2015
    Fallet med sjömonstrets förbannelse, B Wahlströms 2016
    Fallet med de magiska eldbären, B Wahlströms 2017
    Fallet med den onda fen, B Wahlströms 2018
  • Trädet vid världens ände, B Wahlströms 2019
  • Labyrinten vid världens slut, B Wahlströms 2020
  • Varning för spöken, B Wahlströms 2021