Åsa Ringdahl

Att hitta tillbaka

”Allt hade ställts på sin spets. Allt hade gått åt helvete. Han hade i och för sig länge vetat att han inte var som de andra killarna. Först bara som en känsla att han var annorlunda. En känsla som vuxit ut till vetskap och han hade varit livrädd att någon annan skulle få veta. /…/ Inte hans föräldrar. Inte Emma. Inte Simon. Ingen.”

”Så hur kom det sig att trots allt som hänt under gymnasiet, allt det där skitjobbiga hon gått igenom och med tanke på hur dåligt hon mått. Hur kom det sig att hon låg här på sängen, tänkte på allt det där och det inte alls spelade så stor roll längre? /…/ Var det här det som kallades för utveckling? Bli vuxen? Vända blad och gå vidare?”

Lukas och Emma är tvillingar från Odensala. De har nyss lämnat gymnasiet, tre år som varit fyllda av problem och olösta konflikter, men också av viktiga kompisrelationer och häftig kärlek. Starka känslor. Lögner och missförstånd. Rädslor och skam. Kan man komma ut som gay om man är hockeykille? Kan man förlåta? Mycket står på spel, men det är också okej att gå vidare och hitta tillbaka, att vara vänner trots allt som hänt.

I dagarna släpps Åsa Ringdahls ungdomsroman Hitta tillbaka. Det är tredje delen i en serie om ett kompisgäng från Östersund. I den första delen Det handlar om oss introduceras läsaren till huvudkaraktärerna och till miljöerna där böckerna utspelar sig: hockeygymnasiet i Östersund och ridskolan på Frösön. Böckerna hänger ihop men kan också läsas fristående. Från början fanns inga planer på att skriva en serie, men läsarna önskade sig en fortsättning, berättar Åsa.

-Då föddes idén att jag skulle fortsätta att fokusera på de tre vännerna Johan, Simon och Lukas som går hockeygymnasiet tillsammans. De blir bästa kompisar - de tre musketörerna. Sen händer saker som raserar deras vänskap. De finns en spännande dynamik där. Alla karaktärer finns med i hela serien, men i varje bok är de några som har särskilt fokus. I första boken är det Johan och Malin, i andra boken är det Simon och Fanny och i den sista boken som kommer ut nu är det Lucas och Emma som står i centrum, och de är ju tvillingar. Hittar dom tillbaka till varandra efter allt som hänt i de tidigare böckerna?

Åsa Ringdahl är född och uppvuxen i Östersund, men bor nu i Marieby tillsammans med sin familj. Hon arbetade som fritidspedagog i tio år innan hon utbildade sig till ekonom. Det ledde till ett antal år som lärare i ekonomi på en gymnasieskola. Där hittade hon mycket inspiration till sina böcker. I dag satsar hon all tid på sitt skrivande. Åsas passion för skrivandet väcktes tidigt och hon skrev sin första bok redan när hon var tio år gammal. Startskottet för det egna skönlitterära skrivande kom när hon blev uppsagd från sitt jobb och i vakuumet efteråt hittade ett skrivarcommunity på nätet. Att skildra ungdomsperioden och i synnerhet livet på gränsen mellan ung och vuxen har blivit något av Åsas signum.

Jag blir verkligen imponerad av din koll på den här åldersgruppen och vad som gäller i deras liv. För mig är det numera en ganska okänd värld. Hur har du gått till väga?

-Jag har gjort mycket research både på hockeygymnasiet och i stallet och intervjuat många i de miljöerna, men också varit på plats under lektioner i ishallen till exempel. Jag har scener som utspelar sig i omklädningsrum, man får verkligen följa med in i hockeyns värld. Och mina testläsare bekräftar att det fungerar. Sen har jag också haft mycket nytta av att ha jobbat med barn och ungdomar, både som fritidspedagog och lärare.

Hur gör du för att skapa en trovärdig dialog, tjuvlyssnar du?

-Ja, absolut, väldigt ofta (skratt). Det handlar inte bara om språket, även tonläget och kroppsspråket är viktigt.

Du skildrar ju en åldersgrupp som har det ganska tufft idag, det finns ju exempelvis en hel del psykisk ohälsa hos ungdomar.

-Ja, det stämmer, och det finns med till viss del. Sen har jag en gaykille, Lukas, och det får man veta redan i första boken. I tredje boken, som kommer nu, får man verkligen följa hans resa. När boken börjar har han fortfarande inte kommit ut. Det blir ett stort antiklimax för honom, för han har förväntat sig att allt ska gå åt skogen när han berättar, och så händer ingenting. Anledningen till att han dolt detta så länge är att han spelar hockey. Han oroar sig för situationer i omklädningsrummen till exempel.

Har du fått indikationer på hur det faktiskt fungerar att vara gay i hockeyvärlden?

-Jag har inga egna erfarenheter, men har läst en del om det, exempelvis om den jargong som kan förekomma i omklädningsrum, där ord som bögjävel och kärring används nedsättande. Och då är det förstås inte så lätt att komma ut. I Hitta tillbaka låter jag några av dessa fördomar komma fram

Hästvärlden har ju också varit väldigt omdebatterad på sistone. Vad tänker du om det?

-Det finns både likheter och skillnader. Hästvärlden skulle jag säga har problem när det kommer till förtroende, i hockeyn är det mer en machokultur. Många hästtjejer gör vad som helst för hästen och de kan då hamna i en omöjlig sits. Där finns många maktrelationer.

Är det feelgod du skriver?

- På sätt och vis är det nog det, jag skulle vilja kalla det för relationsromaner med feelgodkänsla. Viktigast för mig är att skriva en bra berättelse som man tycker om att läsa och som har ett bra slut. Sen kan jag smyga in sociala problem och fånga ungdomarnas vardag med lite extra drama.

Vi fortsätter att prata om bokmarknadens inlåsningar i genres och målgrupper. Som författare är det omöjligt att inte förhålla sig till allt detta.

Ungdomsböcker har väl ofta har antingen tjejer eller killar som målgrupp, men så är det inte i ditt fall?

-Det är vanligare att man väljer vilka specifika läsare man vill ha och jag har zoomat in på en viss ålder, mer än ett visst kön. Böckerna funkar från högstadiet och uppåt. I varje bok finns det två huvudkaraktärer, en kille och en tjej, och det gör ju att både killar och tjejer kan identifiera sig. Det ska vara hög igenkänningsfaktor.

Halvvägs in i intervjun tar samtalet plötsligt en ny vändning när Åsa börjar berätta om sitt eget mående. Kanske kan man uttrycka det som att hon vill komma ut med sin egen psykiska ohälsa, och avdramatisera problematiken. Numer är det ingen hemlighet att Åsa mått dåligt i perioder, men länge var det bara familjen som kände till det.

-Man blir duktig på att dölja sitt mående i olika situationer. Samtidigt som man står och ler på bilder har livet kunnat vara nattsvart. Trots det har skrivandet alltid varit en tillflyktsort för mig, även om det också blivit svårt att hitta orken. Jag har levt min dröm i sällskap med depression och ångest kan man säga. Jag slet väldigt ont under pandemins första år, då mådde jag väldigt dåligt. Men det har funnits perioder av dåligt mående förut också, bland annat när jag kom ut med min första bok 2018. Då var det både panikångest och depression. Bokmässan 2018 minns jag inte så mycket ifrån. De egna känslorna har jag samlat i ”bredvidboken”, där jag försökt sätta ord på hur jag faktiskt känner och mår.

Vad har perioderna av dåligt mående inneburit för ditt skrivande?

-Jag är stolt över att jag tagit mig igenom flera perioder av psykisk ohälsa och samtidigt gett ut tre böcker. Det har varit en kamp varje dag, särskilt när jag skrev de två första böckerna. Kanske är det därför jag upplever att det är mer drama i de två första än i den tredje (skratt).

-Men det har varit svårt för mig att bygga ett författarskap, jag har helt enkelt inte klarat av att vara ute på signeringar och författarbesök. Därför känns det fortfarande som att jag är lite av en debutant, trots att det är min tredje bok som kommer ut. Det är ganska få som känner till mig och mina böcker. Nu är läget annorlunda, jag orkar planera framåt. Det kom in en hund i mitt liv och det har hjälpt mig jättemycket. Vi har varit ute timvis i skogen. Jag har också behövt skapa ett strikt schema för mig själv - ett skrivarpass på förmiddagarna, alltifrån tio minuter till två timmar, lite beroende på dagsform. På eftermiddagarna är jag ute med hunden.

Författarlivet kan ju vara väldigt ensamt, men jag har förstått att du har en särskild skrivarvän som är viktig för dig?

-Precis. Håkan Lindgren och jag träffades för tio år sedan på en skrivarsajt som heter Kapitel ett. Vi är ganska lika, han har man och barn och det har jag också. Det klickade mellan oss direkt både när det gäller skrivande, men vi är även goda vänner. I år kommer vi att stå på Bokmässan med var sin ny bok, utgiven på samma förlag. Det blir häftigt.

Vad händer i framtiden, vilka skrivprojekt har du på gång?

-Vi får se var det landar. För mig är det viktigast att det är roligt att skiva, att det inte blir ett tvång. Jag har några projekt som har legat på is som skulle vara roligt att ta upp igen. Bland annat en serie böcker som ska handla om hockeygymnasiet i Östersund. De kommer att rikta sig mot högstadieungdomar. Egentligen har jag hela serien på plats. Jag har gjort väldigt mycket research, har varit med på träningar och fått lyssna på både tränare och spelare. Huvudpersonen är Joel som flyttar från Halmstad till Östersund för att gå gymnasiet där, med allt vad det innebär. Eftersom han är ny i staden blir det enklare att via hans ögon beskriva Östersund. Man får följa Joel och hans kompisar under de tre åren på gymnasiet.

-Jag har också två idéer om vuxenromaner. En av dem bygger på en novell som inleds i sagoform, där finns lite övernaturliga drag. Den berättelsen kan byggas ut till en hel värld, som byggs upp ungefär som i en tv-serie. Den kvinnliga huvudpersonen är ute på olika uppdrag. Sen har jag ett annat projekt som handlar om odödliga, som är tänkt att bli en trilogi.

Med andra ord är Åsa Ringdahl i full färd med att hitta tillbaka både till livet och till flera av sina gamla skrivprojekt. Kanske skriver hon för både unga och vuxna framöver, och i många olika genres. Framtiden känns ljus.

Faktaruta

Åsa Ringdahl är född på Frösön 1968. Nu bor hon i Marieby med sin familj som består av man och två barn - en dotter som går friidrottsgymnasium i Umeå och en son som går sista året på högstadiet. I familjen ingår också hunden Ahkka, en bordercollie döpt efter ett fjäll. Vid sidan av livet som författare är Åsa också föreningsaktiv, som förälder i Marieby GiF, och i styrelsen i Södra Norrlands Friidrottsförbund.

Bibliografi

• Det handlar om oss, Hoi förlag 2018
• Efter det som hände, Hoi förlag 2020
• Hitta tillbaka, Hoi förlag 2022