Region Jämtland Härjedalen

Curt Lofterud

Porträtt av Curt Lofterud

Fotograf: ÖP-arkiv

-Det är ju lärare jag är i grund och botten, säger Curt Lofterud och skrattar.

Om några dagar fyller han 94 och trots krämpor och ålderstecken känner han sig glad och nöjd, eller som han själv uttrycker det ”livet har varit snällt med mig”. Jag har precis kommenterat att både hans skrivande och de kulturhistoriska projekten är pedagogiska till sin karaktär. Det är meningen att man ska lära sig något. Med andra ord är det en verklig folkbildare som står i fokus för detta författarporträtt.

Vi möts i köket i den stora mangårdsbyggnaden i Valne. Alldeles för stort, menar Curt. Sedan tio år tillbaka är han ensam, frun Irma dog och han bor ensam kvar. De flyttade till Jämtland 1982 och köpte då gården i Valne, Alsen. Irma hade sina rötter i Krokom och ville gärna flytta tillbaka. Tidigare bodde de i Bromma i Stockholm. Curts bakgrund är folkskollärare, men han har också arbetat som metodiklektor på Lärarhögskolan och som tjänsteman på Skolöverstyrelsen. Successivt tog intresset för skrivande över och det ledde till ett liv som frilansskribent och läromedelsförfattare. Böckerna handlade till en början mest om djur och natur. I många år skrev han varje vecka för Tidningen Land. Curt medverkade också som skribent i tidningen Djurens värld, medlemstidning för svenska djurskyddsföreningen. Senare kom intresset för hembygd och historia att dominera.

Curt växte upp i en liten by i Värmland på 1930-talet. Han förstod tidigt att han inte var skapt för hårt kroppsarbete och drömde istället om att få läsa vidare. Eftersom familjen inte hade möjligheter att bekosta studierna behövde han hitta andra vägar. Lösningen blev att ta värvning som militär. Curt hade ett stort orienteringsintresse och på I5 i Östersund fanns några av hans idoler.

-Här fanns världens bästa orienterare Erland Vemdal och Gunnar Hallsten. De var underofficerare på I5 och jag hade läst i Värmlandstidningen att man kunde ta studentexamen i det militära. Så då sökte jag mig dit.

Du har sagt att du blev förälskad i Jämtland redan från första stund. Och du var bara 15 år när du kom hit första gången.

-Jag kom med tåg till Östersund en söndagsmorgon och jag skulle inte infinna mig på I5 förrän nästa dag, så jag hade en hel dag för mig själv. Jag vandrade över till Frösön och klättrade upp i Frösötornet och blev helt betagen av utsikten och landskapet.

Och via orienteringen mötte du en annan förälskelse?

-Jag och Irma möttes på orienteringstävlingar, den allra första gången i Trondheim.

Tonåren tillbringades i Östersund med volontärskola, korpralskola och furirskola. Sen följde en period på Karlberg i Stockholm och till sist försvarets läroverk i Uppsala, där han tog studenten. Under sin tid på I5 i Östersund blev det aktuellt att byta efternamn. Det fanns tre furirer som hette Olsson, vilket ledde till problem. Nu tog Curt namnet Lofterud, efter hans hemort där familjen var mantalsskriven. Livet som officer var dock inte den karriär som Curt önskade sig i längden, och därför utbildade han sig till folkskollärare och arbetade några år i Yttermalung, innan han blev rekryterad till Lärarhögskolan i Stockholm.

När paret Lofterud på 1980-talet flyttade tillbaka till Jämtland och bosatte sig i Valne bestämde de sig genast för att engagera sig i bygdens föreningsliv. Bland annat tog Curt över ansvaret för bygdekrönikan Runt Alsensjön.

-Vi var överens om att vi skulle bli aktiva i bygden och göra en insats, till exempel i hembygdsföreningen. Det har hänt väldigt mycket sedan dess. Bland annat köpte vi Backgården och renoverade den enligt konstens alla regler. Egentligen helt otroligt att vi kunde köpa en hel gård från 1800-talet som ligger på sin ursprungsplats.

Ni har ju gjort ett fantastiskt arbete både med Backgården och vid Glösa, men du har också skrivit böcker om bygdens historia och förhistoria. Vad är det som har varit din drivkraft?

-Det har blivit så genom att jag ägnat mig åt hällristningarna och miljöerna i Glösa, och det finns inte så mycket skrivet om dem. Jag tyckte det var viktigt att lyfta fram Glösa som är ett av traktens stora fornminnen. Jag har helt enkelt velat lyfta fram våra sevärdheter genom böckerna. Och eftersom jag har en bakgrund som skribent har det varit ganska enkelt för mig. Många andra här i bygden, som också arbetat med projekten, tycker kanske att skrivandet ligger längre bort.

Curt fortsätter att berätta om arbetet med att dokumentera växtlivet vid Ansätten och de blomstervandringar han och några till startade. Även där blev det viktigt att dokumentera resultatet i en publikation. Det handlade om att göra området känt, det var Curts idé att kalla Ansätten för Blomsterfjället.

Är det din bakgrund som folkskollärare som har gett dig ett så stort intresse för att förmedla och folkbilda?

-Ja, det tror jag. Jag har alltid gillat att berätta. När man umgås med elever i årskurs fyra, fem och sex, då måste man vara väldigt tydlig och så måste man lyfta fram det som är intressant.

Curt har ofta skrivit med barn och unga som målgrupp, bland annat i läromedel, men också i mer fristående böcker, till exempel Min vän Molle (med illustrationer av Anna Erlandsson) som handlar om en vattendroppe, och Vägen till Glösa som handlar om en stenåldersfamilj som gör en resa till hällristningarna i Glösa.

-Jag kände ett stort behov av att skriva för barn och skolungdomar. Det fanns läroböcker men jag ville skapa något som var mer lättillgängligt.

Det finns ett stort intresse för forntiden, vad tror du det beror på?

-Jag tror att vi alla behöver veta något om vår bakgrund. Men det här är ju så långt tillbaka att det är svårt att fantisera om på egen hand.

Var det din idé att börja levandegöra miljöerna kring Glösabäcken och hällristningarna?

- Det får jag nog ta på mig ansvaret för. På 1980-talet fick vi möjlighet att måla i hällristningarna. Det blev starten på arbetet med att tillgängliggöra miljön. Vi har också byggt upp en stor lada som vi kallar för älghallen där har vi ordnar studiebesök och arrangerar fester. Genom festerna har vi fått in en del intäkter.

2015 utkom Curt och hans författarkollega Sune Bengts med två böcker som berättar om stenåldern på ett levande sätt. I De första människorna i Jämtland Härjedalen beskrivs vilka människor som kom till Glösa och kulturerna de kom från. Där skriver Curt i förordet: ”Så vitt jag vet har ingen tidigare beskrivit det rika arv som stenålderns människor förde med sig när de kom till Jämtland-Härjedalen. Därför börjar boken så långt tillbaka som för 45 000-30 000 år sedan i södra Europa.”

I boken Jägarstenåldern blir levande i Glösa berättas om det praktiska arbetet med att levandegöra stenåldern i miljöerna kring Glösa. Det handlar om utställningar, kopior av föremål och om hur de inrett sin älghall. Där beskrivs bland annat ett fiskenät som är tillverkat av sälgbast.

Du har strävat efter att verksamheten i Glösa ska bli så vetenskapligt korrekt som det bara går, eller hur?

-Ja, så vetenskapligt som jag klarar av.

Hur har du själv gjort för att lära dig mer om den här tiden?

-Det är bara att läsa och läsa. Men det är också viktigt att se miljöerna med egna ögon. Tidigare bodde vi i Bromma och där är det inte så långt till Björkö där resterna av Birka finns. Jag började tidigt att ta med mig skolklasser dit och sen växte det. Jag hade stor hjälp av min vän och granne Björn Ambrosiani. Han var professor i arkeologi och var med och gjorde utgrävningarna i Birka. Våra barn var jämnåriga, så vi möttes på föräldramöten ibland.

Du var med om att göra Birka känt för skolungdomar med andra ord?

-Ja, så kan man säga. Men jag hade tur som kunde ta hjälp av Björn Amrosiani.

Det kanske inte bara är tur. Det verkar som att du hela tiden omger dig med personer som du har stor hjälp av, arkeologer och andra. Är du bra på att samarbeta och nätverka?

-Det kan nog stämma. Det är viktigt att ha kontakt med andra för att få impulser och lärdom. Jag har haft god hjälp av många, Anders Hansson på Jamtli och Jans Heinerud på museet i Umeå, bland annat.

Hur har du lyckats entusiasmera andra för historieprojekten?

-Jag tror att det är så enkelt som att jag, genom att vara aktiv själv, kan få med mig andra. När jag frågat om de kan hjälpa till så har de varit väldigt positiva. Det kunde komma tio personer på en arbetshelg. Man har vågat göra stora satsningar, som när vi köpte Backgården till exempel. Då tog vi ett banklån med hembygdsföreningens styrelse som garant. Men nu är allt betalt, inga skulder kvar.

Kanske är du också en ganska vänlig själ?

-Jo, det är jag nog. Jag försöker svälja det sura (skratt).

En spännande detalj, som Curt avslöjar innan vi skiljs åt är att alla hans böcker och artiklar har skrivits för hand för att sedan skrivas ut på maskin av hustrun Irma. Skrivmaskinen och datorn har aldrig varit hans arbetsredskap. Men med Irmas hjälp gick det bra.

Faktaruta

Curt Lofterud (född Olsson) är född i Långserud i Värmland 1928. Han tillbringade sina unga år på I5 i Östersund där han utbildade sig till underofficer. Senare blev han folkskollärare och arbetade på både Lärarhögskolan och Skolöverstyrelsen i Stockholm. Från 1970-talet och framåt har han varit verksam som frilansskribent och författare. 1982 flyttade han med frun Irma till Valne i Alsen, där han har ett starkt engagemang i bygdens historia via hembygdsgården Backgården och miljöerna runt Glösa. Familjen består av tre barn och fem barnbarn.

Priser och utmärkelser

  • Årets Pandabok (barnboksklassen) 1994
  • Hazeliusmedaljen – Nordiska museet 2005
  • Guldstjärnan – årets serviceperson i Krokoms kommun 2012
  • Jamtamots Hederspris 2017

Bibliografi (ett begränsat urval)

  • Vandring på fjäll, Esselte studium 1975
  • Sommarens blommor, (tillsammans med Ingvar Björk), LT förlag 1984
  • Nyckelpigan, (tillsammans med Ingvar Björk), Natur och Kultur, 1991
  • Igelkotten, (tillsammans med Ingvar Björk), Natur och Kultur, 1992
  • Min vän Molle, Lofterud produktion 1995
  • Älgkon skapade världen, Lofterud produktion 2002
  • Blomsterfjället Ansätten, (tillsammans med Rut Magnusson och Hans Tingman), Lofterud produktion 2005
  • Älggropar, Lofterud produktion 2005
  • Vägen till Glösa, Lofterud produktion 2006
  • De första människorna i Jämtland-Härjedalen, (Tillsammans med Sune Bengts) Jengel förlag 2015
  • Jägarstenåldern blir levande i Glösa, (tillsammans med Sune Bengts) Jengel förlag 2015
  • Hällbildstankar, Lofterud produktion 2019
  • Backgården – en hembygdsgård på ursprunglig plats, Alsens hembygdsförening 2020
Senast uppdaterad: 2022-12-15