Pajazzo 2013

Personligen anser jag att Leoncavallos Pajazzo fångat både dramat och det magiska uttrycket i musiken. Detta mästerverk tillhör en av de mest älskade och framförda operorna i vår tid. Redan som tioåring var jag fångad i Canios förtvivlan och svartsjuka och tillsammans med min morfar Hinke lyssnade jag på Jussi, Gilgi och Caruso som tolkade arian Vesti la giubba (På med kostymen). Som nybakad sångstudent vid Musikhögskolan i Stockholm 1985 fick jag förmånen att lyssna live på en av 1900-talets mest hyllade Caniotolkare, nämligen James McCracken. Just dennes tolkning gjorde mig andlös och redan då drömde jag att få ikläda mig rollen som Pajazzos teaterdirektör.

Jag har genom åren varit en blond, lätt lyrisk tenor och jag har spelat prinsar och unga raska gossar – ljusår från den mer dramatiska teaterdirektören Canios värld. En gammal ärrad man som har ett mörkare sångregister än jag är van vid. Nu tar jag mig an en av min sångarkarriärs största utmaningar.
I vår uppsättning har vi valt att ta bort en del köravsnitt och ersatt dem med två fantastiska cirkusartister, David och Fofo (känd från Cirkus cirkör) som integreras i vårt resande teatersällskap och som sätter sin egna speciella prägel på dramat.

I den här produktionen har Estrad Norr förmånen att få samarbeta med Nordiska Kammarorkestern och dess dirigent Alexander Hanson från Scenkonstbolaget, Sundsvall.

Med vänlig hälsning
Jan Löfgren, sångare och konstnärlig ledare vid Estrad Norr