Martin Pareto gestaltar Lapp-Nils

Skådespelaren Martin Pareto ska gestalta den medelålders Lapp-Nils i uppsättningen "En musikalisk fantasi om Lapp-Nils". Föreställningen har premiär den 30 juni och spelas vid Döda Fallet i Ragunda till och med den 23 juli.

Vad ser du mest fram emot i arbetet med den här föreställningen?
– Det ska bli kul att spela fiol i ett sammanhang igen! Lapp-Nils låtar har ju så många fina melodier med otaliga variationer och en fantastisk tonvärld att befinna sig i. Att få möjlighet att gå in i den världen och samtidigt jobba med det i en föreställning känns jättekul. Att förena skådespeleri och fiolspel har jag inte gjort förut så det blir en utmaning.

Martin Pareto är idag främst verksam som skådespelare vid Folkteatern i Gävleborg men det var fiolen och folkmusiken som förde honom in i teatervärlden. Det började i Östersund när han under gymnasietiden kom över en folkmusikskiva, började spela fiol med en kompis och sedan rullade det på. Han kom i kontakt med spelmannen John Erik Mattson, då 85 år, som bodde i Digerberget i Rätan. Mötet med honom gav en inblick i en annan tid och musikalisk värld. Martin började sedan spela i Östersunds spelmanslag och mötte där olika konstellationer som förde honom in i filmens värld och sedan teaterns. Av en slump fick han vara med i filmen Jerusalem som spelman och statist och där tändes viljan till dramatik, så fiolen och folkmusiken öppnade en väg in till något nytt.

Vad har du själv för relation till Lapp-Nils?
– Jag vet inte så mycket om vem han var mer än att jag spelat hans låtar och läst om honom. Han har en gripande resa bakom sig, en pojke som växte upp i samhällets utkant utan pappa. Och under knapra förhållanden. Han hade en mamma som bröt upp, lämnade allt och tog med honom till Norge för att han skulle få spela med de största spelmännen där. Sedan kom han tillbaka som en slags folkmusikens Paganini eller Jimi Hendrix. Men jag har funderat på hur han var som människa, om han var en lågmäld person som uttryckte sig genom sitt grandiosa spel, eller om han också hade en excentrisk sida och en energi som gjorde att många drogs till honom. Bland spelmän jag mött, som lever nu, har Lapp-Nils låtar varit närvarande överallt och jag upplever att många har sin bild av hur det skall klinga. Han måste ju haft en säregen kraft som påverkat så många och som fortsätter att göra det i vår tid. Hur som helst har han nästan något mytiskt över sig. Och hur gestaltar man en myt?

Vad kan publiken förvänta sig att få uppleva i sommar?
– Jag hoppas på många fina kvällar i Ragunda där vi förhoppningsvis kommer att väcka myten om Lapp-Nils till liv!

Läs mer om föreställningen En musikalisk fantasi om Lapp-Nils