Region Jämtland Härjedalen

Fotograf: Malin Palmqvist

Jenny Jejlid - Månadens författare

-Dialoger är min styrka. Det blir väldigt filmiskt när jag tänker på mina berättelser.

När Jenny Jejlid skriver hittar hon ofta inspiration från filmer, pjäser eller radiodokumentärer. Det kan vara något visuellt som lockar fram hennes kreativitet. Inte sällan är det lätt absurda situationer som dyker upp. Jonas Karlsson är en författare hon kan relatera till. Novellformen har blivit något av hennes signum, men det var inte där det började.

Jenny Jejlid är inte typen som alltid skrivit, men känslan har funnits där, att det finns något kreativt som hon skulle kunna utveckla. Drömmen om att bli utgiven kändes länge ouppnåelig. Författarkostymen verkade svår att fylla ut, det var som att hon inte platsade i den ligan.

Plötsligt fanns där ett möjligt och viktigt skrivprojekt. Det handlade om att skildra den egna uppväxten och livet med sin bror som hade funktionshinder. Det fanns böcker, men inga som tog fasta på syskonets perspektiv. Att skriva om de egna upplevelserna avdramatiserade författarrollen och nu vågade hon ta steget. Med lite hjälp från skrivarcoachen Ann Ljungberg blev manus klart och 2007 debuterade hon med biografin En sked för morbror Fred på Ord och tanke Förlag.

När det onormala är normalt heter det första kapitlet i boken. Det passar bra in på Jennys erfarenheter. Hon beskriver hur hon ofta fått frågan hur det är att växa upp med ett syskon med autism och utvecklingsstörning. Det givna svaret är att det var lika självklart som att andas in syre och att det föll snö på vintern.

”Fred har alltid funnits. Åtminstone för mig. När jag föddes hade han redan avverkat två och ett halvt år av sitt jordeliv. Han var lika naturlig som luften jag andades eller som att vinter följde på höst. Redan på BB kom han och hälsade på mig. Det är naturligtvis inget jag kan minnas så här långt senare, men bildbevis finns; ett foto där han lägger sin mjuka lilla kind mot min med oändlig försiktighet och stor ömhet.”

När boken kom ut gav den eko i omvärlden och fick stort genomslag, inte minst lästes den av människor med liknande erfarenheter.

-Det gick jättebra och debuten gav mig ett bra självförtroende inför framtiden. Boken fick ett fint mottagande och den fyllde verkligen ett tomrum. Förlaget fick göra ett tilltryck redan efter några månader och boken användes som kurslitteratur på flera utbildningar. Jag hamnade i soffan på TV4, det kommer nog knappast att hända igen (skratt).

Nästa steg i författarkarriären blev att skriva mer litterärt och Jenny satsade på novellformen, den passar henne bra. Det korta formatet ger möjligheter att ta ut svängarna. Det experimentella skrivandet utvecklades i novellsamlingen Autostereogram som gavs ut på Hoi förlag 2013.

-Ibland säger läsare att de inte riktigt förstår mina noveller och då brukar jag svara att det är meningen.

Autostereogram har beskrivits som ett antal berättelser för den stressade nutidsmänniskan som i väntan mellan två hållplatser vill dras in i en värld där verkligheten plötsligt vänds ut och in. Vad händer om man en morgon vaknar upp och har glömt hur det är att vara människa? Varför kan ett par borttappade skor få en att helt tappa fotfästet i livet? Mellan novellerna ryms också ett antal korta texter från ”mentorn”. Som den här:

”Min mentor sa till mig: Du borde bli regissör. Det fina med skådespelare är att dom till skillnad från verkliga människor beter sig som du vill istället för som dom vill. Att regissera fiktiva familjer är alltid enklare än att försöka regissera de verkliga.”

Trots att Jenny Jejlid älskar novellformatet finns det ett uppenbart problem, det är svårt för förlagen att marknadsföra och sälja noveller. Därför har e-boksformatet blivit en bra möjlighet. Sedan 2013 ger hon regelbundet ut nya noveller och kortromaner i e-formatet.

-Det ger en fantastisk möjlighet att ge ut texter som annars aldrig skulle publiceras. Det är ganska smala och konstnärliga som är väldigt spännande att skriva. Jag ser bara fördelar med det.

2016 utkom exempelvis kortromanen Undkommarna i två delar. Den handlar om fyra vänner, om hur framgång också kan vara synonymt med undergång och om att det enda sättet att undkomma något är att leva sig igenom det.

I samband med pandemin kände Jenny ett nytt sug efter att åter blir publicerad och hon hittade då ett nytt förlag, Joelgården, som hon numera har ett tätt samarbete med. Hittills har de blivit sex publiceringar i e-format.

-Just nu tillåter jag mig att skriva kort. Jag får jättemånga idéer varje dag. Tidigare blev jag stressad av det, men inte längre. Idéer som överlever två sinnesstämningar får gå vidare. Framför allt måste skrivandet vara luststyrt.

Hennes berättelser kan handla om ensamhet och kärlek. Ofta är de psykologiska processerna i fokus. Kanske har hennes bakgrund inom socionomyrket haft betydelse för det starka intresset för mellanmänskliga relationer. Som i en av de allra senaste berättelserna. Inspirationen kom från en radiodokumentär om Anarisolyckan på 1970-talet där alla utom en av de deltagande ungdomarna dog. Jenny tog fasta på överlevarens perspektiv i e-boken Människor som oss.

Kanske är det inte lika känt att dramatiken också finns med i Jenny Jejlids författarskap. Själv kom jag i kontakt med det för några år sedan. På Östersunds teaterverkstad satte man upp hennes pjäs Intervjun, och jag blev minst sagt tagen. Det var välregisserat, välspelat och texten var helt enkelt väldigt berörande.

-Intervjun skrev jag ganska snabbt, den bara kom till mig. Jag hade sett några föreställningar på ÖTV och blivit riktigt drabbad. Att det kunde ges så bra teater av en lokal grupp. Då bestämde jag mig för att skriva något för scenen. Efter att jag skickat in den så hörde Torben Sundqvist av sig och produktionen drog igång ganska direkt.

Steget från noveller till dramatik var inte så stort för Jenny Jejlid. Det kändes som en naturlig utveckling av hennes tidigare skrivande. Kanske var hon också en smula trött på novellformen.

-Karaktärerna satte igång att prata och jag bara skrev ned deras repliker. Jag hade först tänkt ut ett tema. Allt skulle utspela sig i ett gränsland mellan liv och död och karaktärerna skulle spegla olika åldrar. En av dem var en medelålders och ganska resignerad man som inte längre orkar engagera sig. Jag funderade på vad som skulle hända om jag utsatte dem för ett intervjutillfälle.

I pjäsens synopsis beskrivs förutsättningarna. Fyra personer gruppintervjuas som arbetssökande för ett jobb. Vilket jobbet är förblir diffust. Pjäsen handlar om kamp och utslagning, om att falla på målsnöret. Kanske blir man ratad på grund av kön, ålder, etnisk tillhörighet eller på grund av psykisk instabilitet. Intervjun sker i ett rum. De fyra som blir intervjuade sitter i en halvcirkel med intervjuaren i mitten. Efterhand förstår både publiken och karaktärerna på scenen att det hela handlar om ett slags efterlivsscenario. Det skakar om både publiken och de inblandade själva. Jenny framhåller regissörens viktiga roll.

-Torben Sundqvist förädlade verkligen min text. Jag fick blodad tand efter uppsättningen av Intervjun så jag satte mig direkt och skrev Fasader i samma veva.

Fasader är en monolog om den villkorslösa kärleken som ställs mot upprätthållandet av fasaderna. Om frihetslängtan och om att få leva i sin rätta natur. Delar av den har lästs upp under ett offentligt evenemang i teatergruppen Undantagets regi. Här följer ett utdrag ur manus.

Kvinnan sitter iklädd morgonrock vid sitt sminkbord och utför kroppsvård och sminkning medan hon för en ensidig dialog med sin man, vilken hon aldrig får något svar av. Hon talar med lite ropande stämma som om det stod en vattenkran på och hon ville överrösta den.

-Är du klar snart?

Kort paus

-När hade du tänkt tala om det för mig? Jag är väl den sista som får veta? Det brukar ju vara så, inte sant? Jag står inte ut med att gå på den här middagen men det är ju svårt att ställa in allt nu. De har ordnat både orkester och båt som tar oss ut till ön. Hade det inte varit för det så hade jag aldrig gått. Jag vill inte träffa honom. Förstår du det?

När jag läser Fasader går tankarna exempelvis till Edvard Albees Vem är rädd för Virginia Woolf. Samtidigt är texten mycket mer samtida. Det vore spännande att få ta del av fler föreställningar med text av Jenny Jejlid. Men kommer det att bli så? Vi avslutar vårt samtal med att prata om framtiden och skrivandet. Hur ser drömmarna ut?

-Att skriva en tjock roman är inget självändamål. Filmmanus däremot kan jag absolut tänka mig. Jag har faktiskt ett manusuppdrag nu, jag ska skriva dialoger. Men vem vet, boken finns alltid kvar, men öppenheten mellan genres är bra. Just nu känner jag mig väldigt fri.

Det finns ett ordspråk som följt Jenny genom hennes skrivande: ”Konsten är det som gör livet mer intressant än konsten.”

-Så är det för mig med skrivandet. Skrivandet är det som gör livet mer intressant än skrivandet.

Faktaruta

  • Född 1978 i Östersund. Utbildad journalist och socionom, arbetar just nu på Östersunds kommun som samordnare. Författare på fritiden. Familj och tre barn.

Bibliografi

  • En sked för morbror Fred, Ord och tanke Förlag, 2007, i återutgivning 2019 på Saga Egmont förlag.
  • Autostereogram, Hoi Förlag, 2013
  • Svårighetsgrad, Hoi Förlag, e-singel 2013
  • Den inneboende, Hoi Förlag, e-singel 2013
  • Undkommarna, del 1 och 2, Hoi Förlag, e-bok 2016
  • I palmens skugga, Joelsgården Förlag, e-bok 2020
  • Bryggan mot djupet, Joelsgården Förlag, e-singel 2020
  • Sommarnattligt skeende, Joelsgården Förlag, e-singel 2020
  • Vi som inte kan hålla våra husdjur vid liv, Joelsgården Förlag, e-singel 2020
  • Mönstren i allt, Joelsgården Förlag, e-singel 2021
  • Människor som oss, Joelsgården Förlag, e-bok 2021

Dramatik:

  • Intervjun, för Östersunds Teaterverkstad, 2017
  • Fasader 2017