Kriser och kramar
I tjugoåtta texter (noveller, dikter, reflektioner och essäer) utforskas vår samtid och framtid i skuggan av klimatkris och Coronapandemi. Här finns stillsamma reflektioner från pandemins väntrum och framtidsdystopisk förtvivlan och oro. I vissa berättelser är framtiden redan här och vi får kika in i den, där finns både mörker och ljus. Vissa berättelser väcker ilska och sorg. Andra berättelser andas kraft och kärlek. Kriser och kramar.
Författarna kommer från Jämtland/Härjedalen och har alla deltagit i en skrivartävling som utlystes vintern 2020/2021.
Några citat ur antologin:
”Det är klart att det går att göra sig en massa fantasier och drömmar. Det går att börja en mening med ’om bara inte’ och fortsätta den med något man kanske ändå aldrig skulle ha gjort, men som just därför, just för att det är mer onåbart än någonsin, känns så mycket lättare att säga nu. Om bara inte corona, om bara inte covid-19, om bara inte pandemin – då skulle jag…”
”I vår familj dör vi alltid på hösten. Nu är det sommar och mormor snarkar som en gris i soffan.”
”I skrivande stund har det gått tre veckor sedan strömmen försvann. Det börjar bli riktigt kallt nu. Jag och hunden har slagit läger i vardagsrummet där kaminen finns. Framför fönstret har jag spikat upp tjocka filtar som håller kuddarna emot fönstren på plats.”
”Är det här slutet James, eller är det egentligen bara början, frågade hon medan hon av gammal vana, eller ovana, trevade efter en mänsklig hand bredvid sig.”
”Jag ska låta blodet pulsera och strömma starkt, men inte bultande. Jag ska krypa närmare än jag någonsin gjort, men hålla armarna hårt omkring någon annan än mig själv.”
