Mats Rolén

En isig vinterdag i februari styr jag bilen mot min gamla hemkommun Bräcke. Redan i Stavre viker jag av från E14. Jag har stämt träff med historikern och författaren Mats Rolén och vi ses i villan där han växte upp, numera fritidsbostad för honom och frun Barbro.

Jag berömmer den fina utsikten ned mot Revsundssjön och den lilla hamnen där bland annat byns stolthet, ångbåten Alma, har sin hemvist. Villan är en formidabel tidskapsel från 60- och 70-talet. Allt verkar vara bevarat.

Numera är Mats Rolén en mycket aktiv lokalhistoriker och skribent som regelbundet gör sig ärenden hem till Stavre. Bland annat har håller han i en facebookgrupp om byns historia och varje sommar leder han en populär byhistorisk vandring. I sommar kommer hans tredje bok med stark Stavrekoppling ut, boken om ångbåten Alma. Men vi återkommer till hembygdshistorien lite senare. Först en liten resa bakåt i tiden.

Mats Rolén föddes 1948 i Dockmyr, en by mellan Bräcke och Kälarne som blev stationssamhälle på 1880-talet-talet då norra stambanan drogs genom bygden. Där fanns både far- och morföräldrarna. Farfar Oskar hade häst och körde timmer och pappa Åke var skogshuggare. Mats gillade att vara med ute i skogen, och hade under tonårstiden ofta feriearbete i skogen.

-Dockmyr var väldigt viktigt för mig, både mamma Birgit och pappa kom därifrån. Vi hade en lägenhet på övervåningen i farfars och farmors hus som bodde på undervåningen. Det var alltid folk i huset och som första barnbarnet fick jag ofta vara i centrum.

Arbetslivet stavades SKOGEN och tiderna var expansiva. Skogsarbetarna började få helårsanställningar, så även Mats pappa och därför gick flyttlasset till först Revsund och sedan Stavre där arbetsgivaren SCA även erbjöd en tomt att bygga hus på. Hösten 1961 började Mats högstadiet i Gällö, i den första årskullen som fick gå den nya enhetsskolan.

Det sägs att Mats var mycket frågvis som barn, kanske skulle vi idag kalla det vetgirig. Föräldrarna blev ibland trötta på alla frågor om vart tågen var på väg, var elledningarna kom från och timrets väg från skogen till fabrikerna. Trots den tidiga vetgirigheten och gymnasietiden på Wargentinskolan i Östersund hade Mats ingen aning om vad han skulle ägna resten av livet åt. Däremot visste han vad han inte ville.

-Målet var nog att komma så långt bort från skogen som möjligt och jag såg absolut ingen framtid för mig här i Stavre.

Efter en termin som lärarvikarie i Bodsjö fick han höra talas om att det gavs akademiska kurser i Östersund via Uppsala universitet. Det vi nu kallar distansundervisning hette då extramurala studier. Nu erbjöds en kurs i litteraturhistoria och det var han intresserad av. Kursföreståndare och huvudlärare var ingen mindre än Karin Westman Berg, som var en ledande gestalt inom den tidens kvinnoforskning. Nästa termin gavs det historia på distans. Det blev starten på Mats Roléns långa karriär som historiker. Flera av lärarna på distanskursen kom snart att bli hans kollegor.

-Jag hade nog alltid varit historieintresserad, ända sedan folkskolan. På hösten 1970 flyttade jag ned till Uppsala och började läsa på plats, både historia och nordiska språk. När jag skulle välja avhandlingsämne i historia så gick jag in i ett projekt som drevs av professor Sten Carlsson. Det handlade om emigrationen till Amerika. På något sätt lyckades jag vrida in hembygden i den forskningen. I grund och botten forskade jag om utvecklingen i de jämtländska skogsbygderna när skogarna fick ekonomiskt värde.

Var det hembygden som lockade mest att skriva om?

Ja, så var det nog. Det var ingen som egentligen hade forskat på emigrationen från Jämtland då. Det var också möjligt att koppla till skogsbrukets historia. Med tiden ändrade jag inriktning så avhandlingen handlar egentligen inte så mycket om emigration, utan om hur trakten förändrades ekonomiskt och socialt när skogen fick ekonomiskt värde. Men ett kapitel beskriver vad som hände med de bönder som sålde sina hemman till skogsbolagen.

Vad kom du fram till? Den gängse bilden var väl länge att det inte gick så bra för dem som sålde sina gårdar.

-Ja, så hade synen varit. Men av de som sålde sina gårdar var det väldigt få som emigrerade. Jag försökte modifiera bilden av den där processen. Det var inte så lätt för folk då att förstå hur värdefulla skogarna sedan skulle komma att bli. Många hade behov av kontanter, kanske satt man på en gård som var hårt skuldsatt, kanske hade man behövt lösa ut sina syskon. Om man då fick erbjudande om att sälja hemmanet och sen bo kvar som arrendator och skogsarbetare, då var det kanske ett alternativ sett med dåtidens ögon. Fast säljarnas barn, som jag kallade dem, fick ju ingen gård att ärva.

Mats Rolén disputerade i historia 1979 med avhandlingen Skogsbygd i omvandling: studier i befolkningsutveckling, omflyttning och social rörlighet i Revsunds tingslag 1820-1977. Trots sin doktorshatt och ”körkortet” som forskare var framtiden fortfarande oviss. Någon lysande akademisk karriär såg han inte framför sig. Efter diverse uppdrag på institutionen började han arbeta som utredare på några departement. Bland annat blev han utsedd till huvudsekreterare i ett par utredningar på Socialdepartementet. Nu hade Mats och frun Barbro också bildat familj i Uppsala, så försörjning var viktigt.

I början av 1980-talet kallade Jämtland på honom i rollen som historiker. Jämtland och Härjedalens historia skulle ges ut i en femte del om tiden 1880-1980. Vem kunde passa bättre som dess huvudförfattare än en nybakad historiedoktor från Stavre som också hade ett stort intresse för hembygdens historia? Vid det laget hade Mats precis fått ett jobb på Statistiska centralbyrån, ett jobb som han nu fick bli delvis tjänstledig från, och började så skriva Jämtlands moderna historia, ett arbete som han verkligen uppskattade.

-Tanken var att jag skulle bygga mycket på tidigare forskning, men där det behövdes skulle jag göra egna studier.

Arbetet med historieboken drog ut på tiden men 1990 kom ut. Parallellt tjänstgjorde han också som lärare och forskare vid Högskolan i Östersund en period. De kommande tjugo åren ägnades åt arbete vid Sveriges Hembygdsförbund (som generalsekreterare), Forskningsrådsnämnden (som enhetschef) och Riksbankens Jubileumsfond som forskningsdirektör. Efter en period som frilans är han numera pensionär sedan några år, vilket har inneburit mer tid för hembygdsforskningen.

Efter alla år som forskare, utredare och tjänsteman i olika sammanhang – ser du nu på dig själv som författare?

-Jag har sett mig själv som historiker och skrivare. Jag är nog en typisk skrivare. Jag har skrivit allt från torra statliga utredningar till akademiska texter och populärvetenskapliga artiklar och böcker, men författare har jag aldrig sett mig som. Jag tänker att en författare skriver skönlitterärt och gärna på ett väldigt bra sätt, som Sara Lidman och Kerstin Ekman. Kanske har jag blivit författare på gamla dagar, men det har inte varit min identitet. Skrivare är min identitet.

Men forskaridentiteten är bergfast?

-Ja, det är den. Men jag vet att jag inte är någon sjuttontaggare precis, men kanske en hygglig forskare, en hantverkare. Det behövs sådana också.

Man pratar ibland om universitetens tredje uppgift, att verka utåt i samhället på ett mer populärvetenskapligt sätt. Det känns som att du har tagit den uppgifter på stort allvar.

-Det har funnit med mig hela tiden, inte minst från 1980-talet och framåt. Jag deltog i ett projekt som Bräcke ABF startade, Bräcke arbetarminnen, som resulterade i tre böcker under temat Hård var striden. Och du var ju själv med i den tredje boken. Där kom folkbildningen in på allvar. Jag såg det projektet som en chans att föra ut min forskning från avhandlingen till en bredare publik. Och böckerna har sålt slut, så de gjorde nog nytta. Jag har också haft lokalhistoriska kurser på högskolan i Östersund och under en period hade jag ett eget program på Radio Jämtland som hette Historiskt magasin.

Är det ett ansvar att ägna sig åt folkbildning och lokalhistoria?

-Det känns bra att få betala tillbaka en del. Det var tacksamt att jag ägnat delar av min forskning åt just de här trakterna. Här har jag ju haft något att berätta. Detsamma gäller ju för Jämtland Härjedalens historia, där fick jag också chansen att berätta historia för en större publik.

Som pensionär har Mats fördjupat sig i den egna hembygden och har redan hunnit publicera två böcker - om hembyn Stavre, och om en av byns profiler – grosshandlare Sundin. Allt är grundligt, välbeforskat och noggrant dokumenterat. Dessutom lättläst. Som läsare känner man sig trygg i förvissning om att ingen möda sparats för att vända på alla stenar. 2017 kom boken om grosshandlare Erik Olof Sundin - En man steg på tåget. En imponerande skildring av en plats sedd genom ett särskilt prisma – nämligen denne Erik Olof och hans familj, släkt, gård och hans med tiden vidlyftiga affärer som sträckte sig långt utanför landets gränser. Affärer som gjorde honom till en av tidens rikaste och mest inflytelserika personer. Efter sina studier vid Östersunds högre allmänna läroverk på 1860-talet och med rätt svaga betyg började han istället göra affärer. Det handlar om trävaror, hästar, banker och fastigheter. Han steg på tåget i Stavre och reste iväg till Stockholm, London, Paris, Rom och Neapel. Hur gick det till och hur var det möjligt? Allt detta får vi veta i Mats Roléns bok. I Stavre finns spåren av grosshandlaren kvar i den välbevarade Sundinska gården.

Vad är din drivkraft?

-Min nyfikenhet. Om jag får höra talas om något som är intressant men som jag blir skeptisk till, då vill jag undersöka hur det egentligen ligger till. Kan det där stämma? Kanske handlar det om att avliva myter och ställa till rätta. Kanske är det en yrkesskada.

Vad händer i framtiden?

-Jag håller på att läsa in Stavreboken som ljudbok och kanske drar jag igång en egen podd framöver. Historiedoktorn kanske den får heta (skratt). Det som vore riktigt spännande är att få bli förflyttad sextio år tillbaka i tiden och få träffa Stavreborna som levde här då. Dom som jag skrivit om. Jag skulle vilja veta hur det egentligen var.

Om du börjar skriva mer skönlitterärt är det kanske just det du får göra – träffa de gamla Stavreborna. En litterär undersökning.

-Ja, det kanske skulle vara något. Vem vet.

Om Mats

Mats Rolén är född 1948 i Dockmyr och uppvuxen i Stavre. Han är sedan 1972 bosatt i Uppsala med sin fru Barbro, har två barn och fem barnbarn. De har fritidshus i Stavre. Efter en lång karriär som historiker och tjänsteman inom forskar- och kulturvärlden är han sedan 2018 pensionär och författare, eller ”skrivare” som han kallar det själv. Musik spelar en stor roll i hans liv. Ibland uppträder han som trubadur. I sin ungdom var han med i dansbandet ”Börjes”.

Bibliografi (ett begränsat urval)

• Skogsbygd i omvandling: studier i befolkningsutveckling, omflyttning och social rörlighet i Revsunds tingslag 1820-1977, Uppsala 1979
• Hård var striden, arbetarminnen från Bräcke, del I, II och III, utgivna i Bräcke 1982, 1984 och 1987
• Jämtland Härjedalens historia del 5, 1880-1980, (tills med Lars Thomasson), Östersund 1990
• Kring länsherrens gård: Länsstyrelsens historia 1810-1995 (tills med Per Trostemo), Östersund 1995
• En man steg på tåget: Grosshandlare Erik Olof Sundin i Stavre, Jengel Förlag 2017
• Stavre – en by i Jämtland, Jengel Förlag 2021
• Almas bok. Historien om ångaren Alma 1873-2023, (tills med Sven-Runo Bergqvist och Göran Jonsson), utkommer på Jengel Förlag 2023

Priser och utmärkelser

• Länsförsäkringars stipendium 1993, för sin hembygdsforskning
• Jamtamots hederspris 2011
• Carl Zetterströms minnesmedalj 2017
• Bräcke kommuns kulturstipendium 2020