Micael Lindberg

Vi möts på halva vägen, i en soffgrupp på den fina bokhandeln i Ånge. Micael Lindberg har åkt från Sundsvall, där han bor sedan en tid tillbaka.

Uppväxten fanns i Sveg och där hittar vi också bakgrunden till de händelser som långt senare kom att inspirera honom till debutboken Ett annat liv. Som baksidestexten formulerar det ”en fasansfull historia om två små pojkars kamp mot övergrepp och missbruk. Vi får följa bröderna Han och Kent på deras väg mot avgrunden i ett samhälle som reda i förväg dömt ut dem”.

Mitt i livet drabbades Micael av en stroke. Vid den tiden bodde han i Skellefteå och arbetade som billackerare. Det enda skrivande han dittills ägnat sig åt var lite poesi för byrålådan. Stroken ställde livet på paus. Sjukskrivning och rehabilitering tog lång tid, men väckte samtidigt lusten till skrivandet.

-Jag har alltid velat skriva. När jag kämpat på ett tag och börjat få ordning på mig själv så började jag skriva. Det blev räddningen för mig, då fick jag jobba med huvudet. Hjärnan fungerande inte så bra till en början, det tog många år innan jag kunde lära mig mitt mobilnummer. Hjärntröttheten finns fortfarande kvar.

Vad hade hänt om du inte börjat skriva?

-Jag hade sannolikt bara tyckt synd om mig själv dygnet runt.

Micaels skrivande formades till en roman, processen tog sammanlagt tre år. Efter några försök hos andra förlag antogs manuset av Jengel som gav ut boken 2015. I förordet kan vi läsa om intentionerna: ”Det finns en anledning till att jag skrev en bok som den här, det är många barn och ungdomar som föds och växer upp i liknande familjeförhållanden som jag skrivit om i den här boken. Vi ser dem inte och det är inte rätt att barn ska uppleva sådant under sin uppväxt. Jag vill ge en röst åt dessa barn”.

Du skriver att händelserna är återberättade och tagna från verkligheten

-Händelserna i boken bygger på en familj som står mig väldigt nära. Jag behövde sätta ord på mina tankar och känslor om det som hände. Det blev ett sätt för mig att bearbeta. För barn som lever med föräldrar som missbrukar blir det deras verklighet. De tänker kanske att livet ska fungera så. Jag vill att läsaren ska få följa med och vara på plats när det händer. Därför undviker jag en utomstående berättarröst och ger istället rösten åt de som drabbas.

Det finns två berättarröster, de båda bröderna Hans och Kent.

-Det stämmer. De fyra första kapitlen i boken är tagna direkt från den verklighet som bröderna levde i.

Hur skulle du beskriva bröderna?

-De är osäkra och rädda, men visar det på olika sätt. Hans är utåtagerande medan Kent vänder känslorna mer inåt, mer försiktig. Jag tänker att de agerar ungefär som diagnoserna adhd och add. Jag ville skildra deras tankar och känslor.

Du var med när det hände. Fanns det möjlighet att ingripa?

-Det var några gånger jag fick ingripa. Det var en kamp.

”Till sist bröt det ut, bråket som Hans och Kent hade väntat på. Fadern och en av gästerna började skrika åt varandra och slagsmålet var snart i full gång. Moderna kom in till deras rum och låste dörren, hon satte sig ner på en av sängarna och höll om sönerna medan gap och skrik och hårda slag hördes tydligt./…/ I bostaden rådda kaos; bokhyllan låg i spillror, glasbitar från tevens bildruta låg utspridd över golvet, krossade ölflaskor. ’Öppna dörren!’ Utanför stod polisen och ryckte i handtaget. ’Släpp in oss eller så bryter vi oss in.’ ”

Vad säger verklighetens Hans och Kent om boken? Har de fått läsa och vad tycker de?

-De är helt okej med att jag skrivit, men dem är också kritiska till hur jag skildrade pappan. Dem tyckte att han är alldeles för snäll i boken. I verkligheten var han mycket värre.

Hur var det att skriva om personer i din närhet?

-Det var tungt. Ibland hade jag svårt att själv läsa texten, särskilt avsnittet som handlar om mammans begravning. Jag har själv erfarenhet av att ha levt med en person med grava alkoholproblem och hon dog under liknande omständigheter som mamman i boken.

Är resten av boken mer fiktion?

-Ja, på många sätt är det fiktion, men händelserna; brotten, fängelsestraffen och livet som missbrukare är hämtade från verkliga händelser och andra personer som jag känt.

”På ett dygn hade de lärt sig grunderna i vad som gällde för en pundare. Det man bör tänka på för att kunna missbruka amfetamin. Sömn var omöjlig att hitta. Hans kände sig alltmer förvirrad, tankarna blev till ett virrvarr av paranoida föreställningar och ofokuserade handlingar, han blev alltmer lättirriterad och aggressiv.”

Har du hämtat inspiration från annan litteratur?

-Jag tycker om starka berättelser. Det finns en bok som heter Mordet på min mamma som bygger på händelser som skedde utanför Hudiksvall. Författaren skriver utifrån de anhörigas perspektiv, hur de upplever händelserna.

Kan du beskriva din skrivprocess. Hur var det att skriva den första boken?

-I början hade jag ingen aning om vad jag höll på med, men var ändå ganska nöjd med det jag skrivit. Som tur var tog jag kontakt med en författare som bodde utanför Skellefteå och bad henne läsa. Hon var stenhård, ”det här är skit, men storyn är bra”. Hon hjälpte mig sen att gå igenom boken, kapitel för kapitel.

Har du gått några skrivarutbildningar?

-Jag gick en skrivarkurs på universitetet i Skellefteå, men den var inte inriktad på romanskrivande. Vi höll på med film och haikus till exempel. Det förstod jag mig inte på alls (skratt). Ändå har jag skrivit lite poesi genom åren. Det finns lite i lådorna hemma.

Den andra boken i ordningen, Jasna, skrev Micael på betydligt kortare tid än debuten. Det fanns egentligen ingen plan och struktur. Det enda som fanns var en inledningsmening: ”Säg mig varför du älskar mig så mycket”.

Jasna är första delen i en trilogi om kriminalpolisen Tore Jönsson som inledningsvis arbetar vid Sollefteåpolisen, och som senare väljer att flytta till Sveg. Han är lite av en enstöring, ogillar kvinnliga chefer och har eventuellt problem med kvinnor generellt. Mest av allt gillar han sin gamla bil, en Buick Roadmaster, som han alltid rattar på sina morduppdrag. Målade polisbilar är inget för Tore. Kollegorna är oftast dumskallar som rör till det på brottsplatserna. Tore är kärv på ytan, men känslosam när ingen ser. Redan i första boken får han tydliga tecken på att han har en synsk förmåga, vilket innebär att han ibland blir kontaktad av ”den andra sidan”, inte sällan är det mordoffren som tar kontakt. Att det är en lite udda kriminalare är kanske ingen överraskning. Det finns många karaktärer inom krimgenren som kvalar in till en liknande beskrivning.

-Det är många av läsarna som gillar karaktären Tore, trots att han är knepig. Det är väl alla hans brister som gör honom mänsklig och möjlig att ha sympati med.

Hur har du researchat för att skriva inom krimgenren?

-Jag har haft kontakt med många poliser och ställer alla möjliga frågor. De är väldigt trevliga. Researchen är viktig för att hålla sig någorlunda inom ramarna. Samtidigt ger jag mig ut på okänd mark genom att jag ger Tore en förmåga att vara synsk. Det kommer mer från mig själv.

Blir det fler böcker i serien om Tore Jönsson? Vad skriver du på nu?

-Osäkert om det blir några fler böcker om Tore. Nu är jag mer inne på skräck. I den genren är man friare, behöver inte hålla sig inom ramarna för det trovärdiga. Jag är halvvägs inne i den nya boken. Berättelsen utspelas vid Brudsjön, några mil utanför Sundsvall. Enligt en sägen var det en brud som drunknade i just den sjön. En Stockholmsfamilj flyttar in i ett gammalt hus vid sjön och snart börjar det hända märkliga saker.

När kommer nya boken ut?

Jag tänker på den varje dag, men just nu är det paus i skrivandet, mycket beroende på att jag har börjat jobba igen. Trodde knappt att det skulle hända efter min stroke. Men jag har fått tillbaka körkortet och kör budbil nu. Det är ett jobb som jag gillar, det passar mig.

Har du tid för skrivandet?

-Det finns absolut möjlighet att hinna med både jobb och skrivande. Just nu håller jag på att gå igenom det som redan är skrivet.

Jag har förstått att du är aktiv med egen försäljning av dina böcker

-Tidigare har jag ofta varit på resande fot under sommarperioden, har åkt runt med husvagn för att besöka marknader och bokhandlare. Det är jättekul men tar för mycket tid och energi.

Jasna har blivit något av en storsäljare, den är nu utgiven för tredje gången. Alla böckerna finns också i ljudformat, två av dem finns också tillgängliga via Spotify. Själv lyssnar Micael på ljudböcker varje dag, just nu på kollegan och vännen Ingrid Elfberg, även hon med rötter i Härjedalen. En annan kollega från samma trakter är Klas Knutsson som skrivit Snuten som hamnade i Sveg och Det sista man gör är att dö. De utbyter erfarenheter från skrivandet ibland och eftersom Klas också jobbat som polis kan Micael få en del tips på det området.

I din första bok är du tydlig med att du har ett ärende, hur är det med kriminalromanerna?

-Ja, det är väl det där med att vi behöver vara öppna för det som händer omkring oss, sånt som vi inte ser

Den andra sidan?

-Ja, det finns mycket som vi inte förstår och det finns läsare som frågar mig hur min hjärna funkar efter att de läst mina deckare. Jag svarar alltid med att jag är helt normal, men har mycket fantasi (skratt).

Fakta

Micael Lindberg är född 1962 i Sveg, där han bodde under uppväxten. Han har sedan flyttat en hel del och bor numera i Sundsvall. Tidigare arbetade han som billackerare, numera är han budbilschaufför. Fritiden ägnas gärna åt flugfiske, foto och fjällvandring. Familjen består av särbo och en vuxen son i Kungälv.

Bibliografi

• En annan verklighet, Jengel 2015
• Jasna, Visto 2016
• Tina – pappas lärling, Nicole publishing 2018
• Ett annat liv, Nicole publishing 2019 (nyutgivning av En annan verklighet)
• Carol, Lava 2021
• Jasna, Lava 2021 (nyutgivning)