Marskonferensen 2023 - spår

Under konferensens andra dag bestod en programpunkt av valbara spår. Vi på biblioteksutveckling J/H deltog på följande workshops:

Lego som metod att bygga beredskap

Metoden Lego Serious Play (LSP) är en metod med byggstenarna ödmjukhet,respekt, acceptans och uppmuntran. Med stöd av en utbildad ledare bygger man metaforer som sedan utforskas och delas med varandra. Metoden lämpar sig för alla typer av grupper/team och är en kreativ process för problemlösning, idégenerering, fördjupad förståelse, teambuilding och ger nya perspektiv.

Linda Sävhammar (Biblioteksutveckling Östergötland) som ledde workshopen berättade om LSP och bad sedan alla deltagare att bygga en metaforisk historia som besvarade en fråga eller en utmaning. Vi byggde individuella modeller som vi sedan delade med varandra med hjälp av metaforer eller storytelling vilket gjorde att alla delade samma förståelse och kunde reflektera tillsammans kring. Vi byggde även samman våra modeller och kunde därigenom utöka funderingarna och hjälpa varandra att utveckla inte bara modellerna utan även tankarna kring detta. Utmaningen vi utgick från var en cyberattack mot en kommun eller bibliotek där vi fick bygga en modell som visualiserade vad vi såg att biblioteken kan ha för effekt eller värde på den krisen både internt och externt. Då vi redan hade fått mycket inspiration kring detta från alla föreläsningar och seminarier började alla bygga sina egna modeller. När tiden var ute fick vi reflektera tillsammans i grupper kring vad vi alla hade byggt lika eller olika och vad vi tänkte med våra byggen och sedan byggde vi ihop våra modeller till en modell som vi i gruppen tyckte svarade på utmaningen. Det finns ett stort värde i denna metod då den är tillgänglig för många, den är lätt att starta igång och i många fall kan den ta det abstrakta och förankra det i något konkret. // Malin

Börja jobba med bibliotekets beredskap

Sara Bengtsson från Uppsala stadsbibliotek ledde under Marskonferensen en workshop kring bibliotekens beredskap och hur man konkret kan arbete med det. I Uppsala är man mitt i en process med att undersöka bibliotekets roll i totalförsvaret och ta fram en beredskapsplan och verktyg för att jobba fram den. Sara berättade om hur de tänkt och arbetat och gav goda råd och tips. I samband med Biblioteksdagarna i maj kommer de att presentera sitt arbete och den ”verktygslåda” som alla kommer kunna ta del av och använda i sitt eget arbete. I workshopen fick vi jobba konkret med en uppgift utifrån förutsättningarna – el och telefoni är utslaget – vad kan och behöver ni göra för att bibliotekets verksamhet ska fungera, och vad är det viktigaste att göra. Slutsatsen var att vi är oerhört sårbara och behöver förbereda oss. Om elen slås ut, även mycket tillfälligt, hur funkar våra dörrar, hur hanterar vi informationssökning, hur kommunicerar vi och hur är det med reservkraft och vattentillgång. Mängder med frågor som nog många tog med sig hem för att jobba vidare med. Nyttig övning!
// Kerstin

Inner Development Goals

Globala initiativet Inner Development Goals Länk till annan webbplats. är en satsning som bygger på tanken att personlig utveckling är en förutsättning för att uppnå de 17 hållbarhetsmålen i FN:s Agenda 2030. Utgångspunkten för Inner Development Goals är att utvecklingen för att nå de globala målen i Agenda 2030 går för långsamt. Inner Development Goals listar 23 förmågor inom fem områden som man menar att individer behöver utveckla för att kunna ta till sig hållbarhetsmålen. De fem områdena i Inner Development Goals handlar om relationen till sig själv, kognitiva förmågor, att ta hand om sig själv och andra, samarbete och social förmåga, och att kunna driva förändring.Det här är förmågor som man kan träna upp. Genom att träna på det här kan man bli mer medveten om sin egen betydelse för en förändring i stort:

• Vara (Being) – Relationen till sig själv
• Tänka (Thinking) – Kognitiva färdigheter
• Relatera (Relating) – Bry sig om andra och omvärlden
• Samarbeta (Collaborating) – Sociala förmågor
• Agera (Acting) – Att driva förändring

https://vimeo.com/657361309 Länk till annan webbplats.

// Margaretha

Kvinnohistoriskt museum: Visning av två utställningar

I spåret Kvinnohistoriskt museum besökte vi två utställningar med utgångspunkt i kvinnors liv. Vi klev in i två olika tidsperioder och miljöer. Dels nutiden genom utställningen ”#metoo”, som berättade om några av dem som på olika sätt deltog i rörelsen och ”agerade, reagerade, förändrade arbetsplatser, samlade berättelser, påverkade politiken och gick ut på gator och torg”. I rosa fluff, som skulle representera en trygg plats, vandrade vi omkring och tog del av utställningens många uttryck. En viktig dokumentation av en samtidsrörelse med sikte på framtiden.

Vi reste också bakåt i historien och tog del av en mycket fin utställning om ”Kockorna – Skogens hjältar” som berättade om kvinnor, ofta väldigt unga, som under första hälften av 1900-talet arbetade i skogen med att laga mat till skogsarbetare. Om dessa kvinnors vardag, ”kockandet”, berättade utställningen som i sin tur bygger på boken Kockor. Skogsbrukets glömda hjältar (SLU & skogsmuseet i Lycksele, 2020). I utställningen ingick både foton och kockornas berättelser om arbetet och livet i skogen. Väl genomtänkt materiell inramning, som precis som den andra utställningen, bidrog till att förmedla berättelserna. Vi blev ypperligt guidade genom båda utställningarna och fick också tid att själva vandra runt och ta dem till oss. Värt att besöka!

//Anette

Klimatförändringar och bibliotek via VR

Vi upplevde på nära håll hur klimatförändringarna påverkar oss och vår värld, satt bokstavligen på ett isflak och upplevde smältande isar.
Sedan samtalade vi i grupper med syfte att utforska på vilket sätt bibliotek kan vara och bli mer aktiva i temat. Fick tips om FB gruppen Librarians for future Länk till annan webbplats. samt om podd-avsnittet Miljö, klimat och bibliotek. Länk till annan webbplats. 

// Helena

"Dom verkar lättskrämda, så att skicka arga emails kanske räcker"

Citatet, som var rubriken på Ola Nilssons spår, är hämtat ur ett kommentarsfält på sociala media där det diskuterades hur de skulle kunna få bibliotek att ställa in arrangemang. Är vi som arbetar på bibliotek lättskrämda? Diskussionen i gruppen kom fram till att nej, inte mer än någon annan men att vi som yrkesgrupp inte är vana att folk är arga på oss eller iallafall på en nivå så att de hotar och hatar oss. Ett stort problem kan vara den lokala organisationen; att vi som offentlig verksamhet uppfattas vara sakliga, objektiva och neutrala. Visst är och ska vi vara sakliga och inte ta politiskt ställningstagande i vår yrkesroll - men kan demokratifrämjande vara objektivt? Kan ett ställningstagande för mänskliga rättigheter vara neutralt? Svaret är nej. Frågan är om vi är trygga i denna vetskap? Ola är tydlig med att det är en ledningsfråga och att man måste medvetandegöra denna problematik.

Ola hade delat in sin presentation i tre steg: Förutse, Förbereda sig och Hantera kritik.
Att förutse kritik, hot och hat kräver omvärldsbevakning och kunskapsdelning. MIK-kompetens är ett starkt verktyg, men omvärldsbevakning kräver också tid, ork och intresse. Man behöver bevaka olika sociala media plattformar och forum, andrahandskällor, rapporter och följa samtidsdebatten - finns det utrymmet och vem ska göra det? Återigen en ledningsfråga enligt Ola, men frågan är om det är något vi kan välja att inte göra? Att ha en aktuell lägesbild över potentiella hot mot biblioteken eller vår värdegrund är en del i en modern MIK-kompetens, och något bibliotek ska arbeta med.

Hur kan vi då förbereda oss på hot och hat? Precis som att vi behöver kunna förutse brandrisker, ha en beredskap för om det blir brand och att vi behöver öva på att hantera en brand, behöver vi öka beredskapen och öva på att hantera hot och hat. Vi behöver lära känna de strategier och verktyg som de som hotar oss använder sig av. Några exempel som Ola presenterade var konspirationssmetande - "biblioteken är en del av djup-staten....", doxxing - att man med hjälp av nätet letar reda på och publicerar privat eller känslig information om en person, skapar memes - som en slags modern propaganda, med flera. Ett sätt att förbereda sig är att göra riskbedömning av alla arrangemang. Hur stor är risken vid en föreläsning om hur man släktforskar? Vid ett språkcafé? Vid en sagostund med dragqueens? Oftast är det större risk när det berör diskrimineringsgrunderna - tex sexualitet, könstillhörighet, etnicitet eller religion, eller miljö/klimat, aktuellt i samhällsdebatten eller saker som tidigare rört upp känslor.
Riskbedöm gärna utifrån före, under och efter arrangemanget, samt vilka som kan komma att påverkas av ev hot och hat, och på vilka sätt. Det kan ju skilja sig mellan hur personal, upprädare/föreläsare och publik/besökare riskeras att hotas. Ta gärna hjälp av kommunens säkerhetssamordnare, polisen, andra bibliotek, kommuner eller regioner som sitter på erfarenheter och kunskap. Kommunikation - både intern och extern är också viktigt att ha en plan för.

Det finns så mycket att lära om detta och jag tror det kommer bli allt viktigare att biblioteken skapar en beredskap. Vi har länge varit förskonade, men i tider då det blåser behöver vi kunna stå stadigt - för vår värdegrund och för demokrati!

”Det allvarligaste hotet behöver inte nödvändigtvis vara detsamma som det akuta hotet mot liv och hälsa. Det kan istället handla om verksamhet som i sig inte är olaglig, men som går ut på att i det fördolda eller på ett lågmält sätt verka för att omkullkasta samhället och vår demokrati.” Fredrik Hallström, chef för kontraterrorism och författningsskydd vid Säkerhetspolisen

//Hanna