rapport från marskonferensen - umeå 20-21 mars 2023

Om krisen eller kriget kommer – gå till biblioteket?

Ännu har vi biblioteken, ert motstånd, nästan otroligt; som lavskrikans hjärta, den heliga lilla pumpen

Regional Biblioteksutveckling Jämtland Härjedalen åkte till Umeå för marskonferensen 2023. Årets tema var beredskap, att vara beredd inför kris och i förändring. Under två dagar samlades vi kring frågorna Var finns bibliotek i samhällets beredskap? Vad innebär demokratisk beredskap och krisberedskap för oss och vad kan vi lära av varandra och av andra? Att vara beredda gör oss alla starkare att stå emot det som kan hota demokratin och det höjer kvaliteten på våra bibliotek. Vi fick lära oss att inkludering, en vilja och empati är viktiga ledord i bibliotekens beredskap men det är även öppna mötesplatser, kaffe och tillgänglighet för alla. Det ska också finnas styrdokument som biblioteksplaner och kommunala beredskapsplaner som styrker biblioteken som samhällsviktig funktion utöver att biblioteken är en viktig funktion i samhället.

Vår ständiga konferencier Eva Gustavsson ledde oss smidigt genom denna konferens där det diskuterades kring Beredskap, biblioteken en del av totalförsvaret.

Dag 1

Måndagens första programpunkt, Får man säga svart? - Att gå från teoretisk ångest till terminologisk trygghet, med Barakat Ghebrehawariat kanske förvirrade publiken lite först men sedan kunde vi förstå hur detta kopplades samman med beredskap. Det Barakat sa är att det behövs en stor begreppsapparat i vårt yrke och att man inte ska bli paralyserad av att kanske säga fel. Vi alla måste träna oss på att diskutera frågor kring ras, vithetsnorm och diskriminering så vi får en terminologisk trygghet. Det är viktigt med ord och begrepp och när det kommer till diskriminering så hamnar det ofta på en abstrakt nivå och där behöver vi språket för att fånga in det som hänt. Barakat kallar sig demokratiagent och ser terminologin som beredskap och här är biblioteken viktiga platser där alla kan, gratis, utöka sitt ordförråd och få nya perspektiv. Barakat skickade med oss att vi alla borde:

• Att man måste vara motiverad för att kunna förändras eller vara en del av en förändringsprocess.
• Män behöver ta ett större ansvar i jämställdhetsarbetet för män lyssnar på andra män.
• Vi måste vara uppmärksamma på att vi kanske diskriminerar någon utan att tänka på det. Man måste inkludera i sina handlingar och vara inkluderande i allt och då även se det exkluderande i världen.
• Empati är ett kraftigt verktyg. Likaså ord.
• Begrepp är kontextkänsliga. Vissa saker är inte diskriminerande i vissa kontexter men i andra.
• Försök att hålla ett reflexivt förhållningssätt, dvs. att utgå från dig själv och försöka se diskriminering utifrån alla diskrimineringsgrunder.

På våra arbetsplatser behöver vi se över om det kan finnas diskriminering. Vid samtal kanske någon säger något som verkar diskriminerande och då är det viktigt att hålla sig lugn, ställa motfrågor och vid behov även kanske gå därifrån om man inte kan hålla sig lugn. Det måste finnas en vilja att förstå och ett löfte till handling när en stöttar en som känner sig diskriminerad. Barakat poängterade även att vi enligt lag måste arbeta mot diskriminering och där kan vi exempelvis göra en handlingsplan i beredskap med en inkluderande infrastruktur.

Vidare fick vi följa ett panelsamtal mellan Magnus Hjort (vikarierande generaldirektör på Myndigheten för psykologiskt försvar) och Karin Grönvall (chef för Kungliga biblioteket) om källkritik, tillit och motståndskraft, och om myndigheternas delvis gemensamma uppdrag där samtalsledare var Helene Öberg (ordförande för Svensk Biblioteksförening).

MPF är en relativt ny myndighet och de arbetar med att ”värnar det öppna och demokratiska samhället och den fria åsiktsbildningen genom att identifiera, analysera och bemöta otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen” (https://www.mpf.se/ Länk till annan webbplats.). Samtalet handlade om att varje person bör ha källkritik och källtillit med sig från barndomen och alla poängterade hur viktigt det är med bemannade skolbibliotek med utbildad personal. Det sades även att biblioteken är en samhällsinstitution som är en viktig funktion i samhället, både i kris och inte. Där ska invånare kunna få kunskap, stöd i informationssökning och det är viktigt att biblioteken fortsätter som vanligt med sitt vardagliga arbete även när det är kris och krig för det blir en del av det psykologiska försvaret. Karin poängterade att biblioteksplaner bör ta upp bibliotekens roll i totalförsvaret. Men det måste också finnas med i hela den kommunala beredskapsplanen. Biblioteken ska inte stå själva i de planerna vilket Magnus höll med om men sa också att det är upp till varje kommun och inget som MPF kan ombesörja. Magnus sade även alla ska känna att vårt samhälle är värt att försvara och detta kan skapas hos biblioteken i och med biblioteken som mötesplats. Mötesplatserna behöver även finnas för att säkerställa att det finns debatt och en möjlighet att diskutera vilket är en viktig del av ett demokratiskt samhälle.

Att vara en mötesplats som är öppen för alla är en del av att vara med i beredskap.

Nästa samtal öppnades med en dans av Sanna Allåker. En dans undrar ni kanske nu? Ja, en dans. Samtalet efteråt, Dansens plats, handlade om residens och att biblioteket kan vara en demokratisk arena med utgångspunkt i att hösten 2022 stod tre värmländska folkbibliotek värd för varsitt biblioteksresidens. Under två månaders tid tjänstgjorde en dramatiker, en dansare och en konsthantverkare på respektive bibliotek. Residensen var del av Region Värmlands Kulturrådsstödda projekt Biblioteket som demokratisk arena; en satsning som tar avstamp i kulturens betydelse för demokratin och fokuserar på bibliotekets kulturuppdrag.

Bibliotek är på samma gång en scen för kulturskapare att verka på, för människor att ta del av kultur och själva få möjlighet att uttrycka sig. Genom satsningen ville man vidga synen på vilka konstformer och kulturella uttryckssätt som kan ha en naturlig hemvist på biblioteket och hur biblioteksresidens är ett sätt att göra detta på. Bibliotekschefen i Storfors kommun, Michael Nordeman, berättade om hur dansen, dansad av Sanna Allåker, hade visualiserat biblioteket som en demokratisk plats och hur detta hade skapat dialoger och debatt på biblioteket. Valet av dansare föll på Sanna som tog på sig uppdraget att försöka möta alla i Storfors för samtal och på så sätt visa upp vad Storfors är i dansen och detta ledde till fantastiska möten i biblioteksrummet. En äldre kvinna hade skrivit poesi i alla år men aldrig läst det högt, men efter mötet med Sanna läste hon sin poesi högt på biblioteket medan Sanna improviserade en dans till. Vackert och en ovanlig upplevelse för alla besökare på biblioteket. Michael och Sanna samtalade kring hur dans har med demokrati att göra och att det är ett sätt att finna sin röst och uttrycka sig på. Ett universellt språk och ett gemensamt sätt att uttrycka sig. Samt att dans gör så att vi utvecklar empati-neuroner vilket vi tidigare har fått höra är en väsentlig del av bibliotekens beredskap då empati är grunden för ett samhälle vi vill försvara.

Dagen avslutades med Patrik Oksanen och hur han tycker att Informationspåverkan. ”är i det sämsta läget sedan andra världskriget”.

Oksanen började med att förklara hur den kinesiska generalen Sun Tzu formulerade informationskrigföringens mål långt före vår tideräkning med orden “Överlägsen skicklighet består i att bryta fiendens motstånd utan att strida.” Detta, i dagens globala medievärld där hela världen är sammanlänkad, är det enklare, snabbare och billigare än någonsin. Påverkansoperationer sätts i en säkerhetspolitisk kontext och det är den som statsministern kallat för “det sämsta läget sedan andra världskriget”. Exempel från nutid och dåtid gavs tillsammans med en beskrivning av hur påverkan fungerar på en systemnivå. Han erbjöd dessutom tankar om hur biblioteken kan agera både idag och vid höjd beredskap för att stärka motståndskraften, där mötesplatsen som biblioteksrummet är, samt tillgången till kaffe och papper ses som samhällsviktiga verktyg.

Dag 2

Tisdagen började med en prövning, en Barnrättsprövning där Biblioteksutveckling Region Örebro Län under 2021 initierade en prövning och analys av barnets bästa.
En barnrättsprövning är ett underlag för att synliggöra och stärka barnrättsperspektivet i beslut som fattas i frågor som rör barn direkt eller indirekt och frågan som prövades var Barnets rätt till ett eget bibliotekskort. I och med att barnkonventionen blev lag 1 januari 2020 är detta något som vi alla bör ta i beaktning när det kommer till frågor som rör barn och unga. Eva-Carolin Carlbom är utvecklingsledare på Biblioteksutveckling Region Örebro län och en av de som gjorde denna prövning och de fick ett resultat. Kanske inte det de hade förväntat sig men ändå ett resultat som har gjort skillnad i biblioteksverksamheterna där en dialog kring avgiftsfria lån, delaktighet för barn och lånekortsregler är några av punkterna som blev verklighet. Under 2023-24 kommer det att komma en uppföljning och en utvärdering av detta och det är något att se fram emot.

Som avslut skickade Eva-Carolin med oss att barnrätt är en fråga för alla som arbetar på bibliotek då barn finns i alla prioriterade grupper och att barn är inget perspektiv. Vi kan tillsammans fortbilda oss, lära tillsammans och kanske ha barnrättsprövning som lärtillfälle på exempelvis APT. ”Barnkonventionen är inget vi bara gör på en onsdag!”

Efter den inspirerande början fick vi följa Lundsdoktoranden Linda Stjernholm som forskar om funktionshinderinkludering i kris- och katastrofarbete där det tydliggjordes att personer med funktionsnedsättningar drabbas hårdare vid kriser, bland annat på grund av brist på anpassad information. Enligt bibliotekslagen är den målgruppen en prioriterad målgrupp och det är något som Linda har tagit fasta på, och utgår från, och gav praktiska tips på hur biblioteken kan använda etablerade metoder för att involvera personer med funktionsnedsättningar i kris- och katastrofberedskap. Här är det viktigt att bygga upp och stärka redan befintliga informationskanaler inför en kris, se till att det finns tillgänglighetsbibliotekarier på plats vid kris samt se över att det finns anpassad krisinformation snabbt. Mycket kan göras innan en kris kommer för att förenkla för personer med funktionsnedsättningar och där är det viktigt att använda inkluderande metoder som samskapande och en aktiv involvering av personer med funktionsnedsättningar och deras organisationer. Några exempel på detta kan vara Shared reading med avstamp i kris, taktil beredskapsplan i Maker Space, krisscenarios i Virtual Reality, co-creation och tabletop övningar och redan fungerande kontaktytor mellan kommun och organisationer för funktionsvariationer. Att se till att personer får chans att öva i trygga rum innan krisen sker är ofantligt viktigt.
Det är alltid bra med praktiska råd och det gav Linda oss och vi hoppas att även ni uppskattar det.

Vidare kom en punkt som hette Kulturmarxism, pedofili och perversiteter – hur folkbibliotek uppfattas som ett politiskt slagfält och propagandacentral med Ola Nilsson som arbetar för Digiteket.

Han utgick från senaste tidens debatt kring hat och hot som följde på folkbiblioteks Draq Queen Story Hour-arrangemang i höstas och diskuterar hur sagoläsning för barn kan ses som ett led i en internationell politisk kampanj.

De frågor han utgick ifrån är Hur kommer det sig att ett perifert amerikanskt fenomen plötsligt gör att svenska folkbibliotek får anlita väktare till sagostunder och målas upp som ett exempel på samhällets normers förfall? Vilken är folkbibliotekens roll i det konspiratoriska narrativ som målas upp och hur kan vi som demokratifrämjande institutioner egentligen förbereda och värja oss mot kommande angrepp?
Här lutar sig Ola mot dialogen kring om folkbiblioteken ska vara neutrala eller inte och som flera sa under dessa dagar så är inte biblioteken neutrala.

Det står i bibliotekslagen att vi ska arbeta för det ”demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning” (Bibliotekslagen 2013:801) och redan där slutar biblioteken vara neutrala. För att motverka detta hatiska klimat tycker Ola att vi måste ha beredskap för att möta eventuella attacker. Vi behöver första vad de pratar om, förstå var de kommer ifrån och vi behöver veta vad som är på gång. För om vi inte känner till retoriken och narrativet kan vi inte ha en förberedelse för detta. Ola poängterar att hatet mot Drag Queen Story Hour är ett led i ett världsomspännande kulturkrig som den högerpopulistiska politiska kampanjen för med målet att inskränka rättigheter för HBTQI-personer och hur detta är ett gammalt narrativ som återanvänds om och om igen. Den retoriken sprider sig också från periferin till ”mainstream” när den dyker upp i debattartiklar i svenska dagstidningar. Han återkopplar till måndagens föreläsning med Barakat Ghebrehawariat som båda påtalar att vi på biblioteken måste vara modiga och att vi måste ”bli bekväm i det obekväma” och avslutar med att poängtera att allt inte är så illa som det kan verka och att vi inte får glömma att 58% instämmer helt i att HBTQI-personer bör ha samma rättigheter som alla andra. Det vill säga, det ska finnas böcker om, av och till personer som räknar sig som HBTQI på folkbiblioteken och att inkludering är något som vi alla måste arbeta med för det demokratiska samhällets skull.

Efter denna mastiga morgon och fyllda med inspiration och nyfikenhet hade vi valt varsina workshops att gå på. Dessa kan ni läsa mer om under eget segment.

Joacim Hansson, Fredrik Hanell och Hanna Carlsson (vid Linnéuniversitetet och Lunds universitet) berättade om deras forskningsprojekt Folkbiblioteken i ett förändrat politiskt landskap – ett demokratiuppdrag för en ny tid? Där det framkom genom en enkät att många bibliotekschefer upplever att den nationella kulturpolitiken och det lokala genomförandet stämmer ganska väl överens och att bibliotekslagens prioriteringar upplevs som genomförbara. De framkom även att principen om armlängds avstånd inte upprätthålls och att politisk påverkan förekommer. Studien indikerar även att lokala bibliotek anpassar sitt programutbud efter en förväntad konfliktbild också när påverkansförsök inte föreligger. I intervjuerna som efterföljde såg de även att det framkommer professionella dilemman inom detta område, hat, hot och påverkansförsök förekommer och att folkbiblioteken blir en alltmer tydlig politisk symbol. Flera uttrycker oro inför framtidens kulturpolitiska inriktning och dess konsekvenser för folkbiblioteken.

Då projektet inte är klart ska de gå vidare med fler och bättre ställda frågor till intervjuerna och vi ser att denna studie kan bli spännande att ha till grund inför diskussioner kring politisk påverkan på biblioteken vilket redan påbörjades under konferensen där Soledad Cartagena (journalist och skolbibliotekarie i Malmö), Barakat Aldammad (konsulent, Förvaltningen för kulturutveckling, Västra Götalandsregionen), Karin Råghall (bibliotekarie, Umeå kommuns bibliotek), Anna Troberg (Förbundsordförande för DIK – facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor) med samtalsledare Ola Nordebo (politisk chefsredaktör på Västerbottens-Kuriren) förde ett panelsamtal med benämningen Ännu har vi biblioteken om armlängds avstånd och politisk påverkan.
Hur påverkas folkbibliotekens uppdrag att verka för det demokratiska samhällets utveckling då synen på vad demokrati är ifrågasätts?
Hur ska bibliotekens personal hantera situationer där armlängds avstånd utmanas? På vilka sätt kan bibliotek ingå i en demokratisk beredskap? Återigen kunde vi höra på hur biblioteken idag inte är neutrala då de har tagit avstamp i bibliotekslagens ”det demokratiska samhällets utveckling” och att det är viktigt att inte låta sig inskränkas även om folkbiblioteken arbetar i en politiskt styrd verksamhet. Det är viktigt att föra en kontinuerlig dialog kring armlängds avstånd och arbeta aktivt med förberedelse för bibliotekens personal. Allt från en större begreppsapparat till tillgänglighet och inkludering.

Anne Skoogh och Nina Brander från Högskolan i Borås presenterade sin C-uppsats Är vi redo? Folkbibliotekens roll i kristid där de utgår från den nationella biblioteksstrategins formuleringar om att biblioteken kan spela en viktig roll i kristid och fylla en funktion i totalförsvaret.

Resultatet pekar på att frågan om bibliotekens roll i kristid och totalförsvar diskuteras flitigt runt om i landet, men det råder en hel del förvirring kring hur en sådan roll egentligen ska se ut. Förmedling av trovärdig information ses som en viktig uppgift, men det är inte säkert att personalen har den nödvändiga kompetensen för detta. Det finns också en risk för att en roll som statlig informationskanal krockar med bibliotekens neutralitet.

Rollen som trygg mötesplats ses av deras intervjupersoner som ännu viktigare än informationsförmedlingen, och informanterna är överens om att biblioteken så långt det bara är möjligt ska hålla öppet även i kristid, inte minst med tanke på de som är beroende av biblioteket för att kunna använda datorer och göra samhällsärenden.
Slutsatserna är alltså att uppdraget måste formaliseras och förankras hos huvudman och i styrdokument. Det vill säga, ska folkbiblioteken ses som samhällsviktig funktion eller ska det fortsatt vara en viktig funktion i samhället? Folkbiblioteken måste ges ekonomiska resurser att hantera detta utvidgade uppdrag som ges, kompetensen vad gäller personalens förmåga att vara informationsexperter i kristid behöver stärkas och kompetensen för att möta personer i kris måste stärkas.

Biblioteken ska kanske inte heller bara ses som en mötesplats vid kris eller krig, det är kanske dags att vi även tänker på att rädda vårt kulturella arv som i mångt och mycket inryms i våra bibliotekslokaler? Lars Ilshammar (historiker och tidigare biträdande riksbibliotekarie vid KB, deltar i IFLA Cultural Heritage for Ukraine Task Force och dessutom aktiv inom nätverket SUCHO (Saving Ukrainian Cultural Heritage Online)) berättade om situationen inom bibliotekssektorn i Ukraina.

Efter drygt ett års krig är det uppenbart att syftet med den ryska invasionens inte enbart är att ockupera Ukraina utan också att utplåna ukrainsk historia, kultur och identitet. Arkiv, bibliotek och museer har därför blivit måltavlor för robotar och granater. Enligt UNESCO har minst 238 kulturinstitutioner drabbats av medveten förstörelse. I detta seminarium fick vi följa hur han tillsammans med SUCHO arbetat med att skydda och rädda det ukrainska kulturarvet både fysiskt och med hjälp av digitala metoder. Lars poängterar hur viktigt det är för oss att fortsätta stötta och stärka den kulturella infrastrukturen i Ukraina, att se till att de ryska övergreppen mot det ukrainska kulturarvet dokumenteras och fördöms och att vi bidrar till ett levande kulturutbyte med Ukraina genom att sprida ukrainsk litteratur, musik, konst och annan kultur.

Som sista punkt för konferensen fick vi träffa Helena Karlström (bibliotekschef, Umeå kommun), Magnus Hansson (beredskapsdirektör/säkerhetsskyddschef på Länsstyrelsen i Västerbotten), Major Johan Hellström (chef för Västerbottensgruppen Norra militärregionen, Försvarsmakten), Anders Eriksson (tillförordnad enhetschef på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) med samtalsledare Jenny Lindmark Svedgård (biblioteksutvecklare Regionbibliotek Västerbotten) i ett panelsamtal gällande Handlingskraft och försvarsvilja – bibliotekens roll i totalförsvaret.

Där tydliggjordes från alla olika instanser att Sveriges försvar är en fråga för hela samhället. Bakgrunden till detta är att den samlade verksamheten för hela försvaret kallas totalförsvaret och Sveriges totalförsvar ska skydda och försvara landet, människors liv och hälsa, samhällets funktioner, demokratin och mänskliga rättigheter.
Försvarsmakten är den militära delen av totalförsvaret som kan använda väpnad strid för att försvara landet. Den civila delen består av statliga myndigheter, kommuner, regioner, företag och frivilligorganisationer som får samhället att fungera även vid kriser och konflikter. Det civila och militära försvaret samarbetar för att tillsammans skydda och försvara landet.

I panelsamtalet fördes flera parallella diskussioner kring hur biblioteken, i synnerhet folkbiblioteken, kan arbeta med och i totalförsvaret. Biblioteken är redan en viktig del av försvaret av demokratin och de mänskliga rättigheterna och detta kopplades samman med bibliotekslagen samt olika lokala styrdokument. Det som även nämndes som väsentligt för samhället var folkbiblioteken som mötesplats och att det är viktigt att få ett skrivet underlag om folkbiblioteken ska ses som en samhällsviktig funktion vid kris eller krig.